Skogsfågeljakt nr 1, 2012

Ja då var det äntligen 25 augusti vilket betyder att fågeljakten är igång. Var spänd av förväntan då det ju var ett år sedan sist. Premiären skulle ske i Mora utanför Burträsk. Min kollega har mark där så jag hade tur att få vara med och jaga där. Man har ju hört massor om att det knappt finns fågel i år så man hade inte så stora förhoppningar att se något. Än mindre att få skjuta.

Vädret kunde inte bli bättre än det var. Lite dimmigt på morgonen men man kände att värmen skulle ta över. Hur som helst så var det nu äntligen dags.

Det jag inte trodde skulle inträffa, det inträffade. Nästan direkt när vi började gå ut mot en myr så flög det upp en orrtupp framför oss. Vi var knappt inställda på att jakten börjat då vi gick och småpratade. Jag var inte alls beredd men fick upp bössan och sköt ett skott. Missade det så jag sköt ett till...bom. Gaaah....jag blir galen. Var som en straffspark utan målvakt och så går man där och pratar. Ja en bättre möjlighet än det där får man nog inte. Den stöttes upp ca 10 meter framför oss. Men man kan ju inte få en bättre start på jakten (ja om man räknar bort att man lyckats med att träffa). Nu var man på tå och det kändes verkligen spännande.

Vi gick i några timmar, sen blev det fika ute i det fria. Älskar att få tända en brasa och koka kaffe över öppen eld. Till det en falukorvsring att grilla och lite mackor. Mums.

På eftermiddagen gick vi runt länge utan att hitta på något. Tillslut så visade Anders med yviga rörelser att han såg en älg. Jag smög upp till honom och kollade framåt. Där stod en stor älgtjur, säkert en 15-taggare. 50 meter ifrån oss i skogen stod han och var vänd emot oss en längre stund innan han började lunka bortöver. En stund efter det så ringer telefonen till Anders. När han är klar så börjar vi prata lite där ute på kalhygget. Det var ju ändå inte något ställe där det finns fågel...trodde jag. För när vi gått 10 meter så flyger det upp en orrhöna. Tyvärr var jag lika oförberedd denna gång så det blev än en gång 2 bom :(

När vi var nöjda och helt slut i kroppen så begav vi oss hem till Anders där han bjöd på Gös, egen potatis och nyplockade kantareller. Toppat med hembakt tunnbröd i hans bagarstuga. Kan inte klaga på denna dag. Ja nu vill jag bara ut igen. Så nästa helg blir det jakt. Förhoppningsvis med en fågel eller två med sig hem :)

Java var jätteduktig. Blir dock jobbigt för henne att jaga en hel dag så på slutet så var det mer som att vi var ute på en skogspromenad. Men man kan inte säga att det var så mycket kräm i våra ben heller. Vega fick ligga kvar i bilen. Men hon trivdes väldigt bra också i skogen när hon fick springa loss lite :)

 Lunchpaus

Anders och Java

Java dök ner i ett sumphål. Blev en brun Springer spaniel för en stund.

Apporteringskurs i Örbyhus

Ja nu har jag inte gjort ett inlägg på hela sommaren. Har inte alls haft någon skrivlust, men märker nu att jag kanske borde ha skrivit ändå. Man glömmer snabbt.

Första helgen i juni så begav det sig ner till Örbyhus där det var en apporteringskurs. Det var Vegas kennel som anordnat den men det var Javas kennel som bokat kursen. Därför var det ett perfekt tillfälle att åka ner dit.

Min plan var att låta Vega vara den jag går med på apporteringskursen. Hon var nästan 15 månader nu och det borde vara lämpligt att gå med henne. Java är ju också redan så duktig på att apportera. Gick dock ingen nöd på Java eftersom Sigrid, blivande valköpare hos Curricos, fick gå med henne. Var väl med facit i hand kanske inte en superidé eftersom Java är så "hussig". Sigrid fick nog slita lite då jag fanns i närheten av Java. Java blir då lätt pipig. Sigrid tycker jag hanterade detta jättebra.

När Bengt som är uppfödare till Vega såg henne så blev han väldigt paff. Han hade aldrig sett en så liten jaktspringer vid den åldern. Både han och hans sambo Gunilla tyckte att Vegas 9,5 kg var alldeles för lite. Jag fick därför efter kursens slut lite tips på hur jag skulle göra för att få upp Vega i vikt m.m. Vega uppträder också väldigt ivrigt, vilket de trodde skulle försvinna när hon fick lite mer kött på benen. Hemskt att höra att ens hund är undernärd när man är så noga med vad hon äter och så. Men men, nu är det som det är och vi följer rekomendationerna. De tyckte också att hon därför var väldigt omogen för sin ålder. Därför ville de att jag skulle ta det lugnt med träning och kurser i år med henne.

Apporteringskursen var jätterolig. Är alltid så roligt att vara iväg på sånt. Ännu roligare när man känner en del sedan tidigare. Under helgen var det många roliga övningar både på land och vatten. Tänker inte gå djupare in på vad vi gjorde men man lär sig alltid något. Längtar till jag ska dit igen.

Vega har nu idag gått upp från 9,5 kg som hon vägde 4 juni till 12,1 kg som hon väger nu den 26 augusti. Ganska stor skillnad va? Det var ett tag då hon kunde matvägra nästan ett par dagar i rad. Man såg verkligen att det kunde vara jobbigt att äta. Men nu har hon återfått riktig aptit.

Vattenträning på apporteringskursen