söndag 23 september 2012

Gevär är väl onödigt!!

Ja då var det söndag. Jag hade laddat sedan i fredags för att åka på jakt igen och få med mig fågel hem denna gång. Har ju inte riktigt gått min väg. Inte för att man haft många chanser eller sett mycket fågel. Men är ju lite frustrerande att alltid komma hem tomhänt.

Hade planerat att jag idag verkligen skulle komma iväg tidigt. En lugn lördag på alla sätt och vis för att kunna kliva upp riktigt tidigt. En bra plan tyckte jag.

Söndagen börjar med att jag vaknar kl 9:15 när telefonen ringer. FAAAAN! Tydligen tyckte jag inte att det var lika viktigt tidigt i morse att kliva upp när klockan ringde. Ansåg visst att man fick sova ut på en söndag. Ja ja...stressade upp och gjorde iordning fika m.m så att jag kom iväg snabbt. När jag kört i 10 minuter så kom jag på att  jag glömt kängorna hemma. Gaaah! Ja det slutade med att jag efter alla svängar på morgonen kom iväg ut ca kl 11.30 på jakt. Ha ha. Blev nog rekord i att komma ut sent istället. Och läser man om skogsfågeljakt så är det ju allra sämst mitt över dagen.

Idag var det nya jaktmarker igen. Fast samma område igen. Den här terrängen var blandat med kalhyggen och myrar med holmar på. Jag tog sikte på alla holmarna på myrarna. Efter att ha gått ett tag så börjar solen lysa och det är ännu en sådan fantastisk höstdag. Så härligt att vara ute. Java söker frenetiskt hela tiden och älskar verkligen detta. Vega går med mig, kopplad till mitt skärp.

Efter att vi har gått 2 timmar ungefär så ser jag att Java börjar söka mer ivrigt. Jag vet ju att det ofta är något i marken när hon börjar söka så. Vi är ute på en holme på en myr. Det är fullt med enbuskar. Java söker igenom buske för buske då hon tillslut hittar rätt. Jag hör ljudet av en fågel som flaxar. Jag tittar mot andra sidan av busken, ifrån mig, för att se om den flyger ut där. Blir lite sur att jag inte ens såg uppfloget. Den måste ha flugit riktigt lågt ut. Java hon gör som hon brukar. När hon träffat på fågel så brukar hon ju lukta runt (utreda) på platsen. Efter en liten stund så kommer Java ut ur enriset, med en orrhöna i munnen. Hon levererar den klockrent till min hand.

 Haha....vad är oddsen för det. Java har alltså lyckats ta fågeln innan den kom ut ur riset. Fågeln dog av chocken, vilket de lätt gör.

Ja det var väl så att Java insåg att husse inte skulle lyckas träffa fågeln så hon tog den själv. Så det verkar som att det är onödigt med gevär när man har en komplett fågelhund :)

Så det är väl Java-Andreas 1-0 nu då.

En rolig dag var det i alla fall. Och äntligen något hem i matväg.

Orrhönan vägde 840 g.



En annan slags After Work!!!

I fredags slutade jag kl 15:30. Fick en känsla att jag bara var tvungen att bege mig ut i skogen och jaga några timmar. Sagt och gjort så stack jag iväg. Gick och gick som vanligt i några timmar, men inte en fågel i sikte. Till slut blev jag less och gjorde då något som man inte ska göra. Framför allt inte om man vill ha BRA fågelhundar.

Jag släppte Vega samtidigt som Java. Känns inte som en smart handling att gå och jaga med två hundar. Framför allt när de funkar så olika och en är långt ifrån färdig. Men gjorde det för att jag tänkte att jag kunde träna Vega lite i skogen när det ändå var fågelfritt. Och Java springer och jobbar i sin egen lilla värld och lyssnar inte på pipan på samma sätt som Vega. Med det menar jag inte att Java är dålig. Men hon springer och jagar på ett bra sätt runt där hon ska. Men som sagt, är inte så jättelyhörd på pipan. Vega däremot reagerar på minsta lilla signal.

Hur som helst så springer Vega iväg som skjuten ur en kanon. Hon flyger från sida till sida och det ser ut som om hon dammsuger stället. Helt plötsligt så flyger något upp från myrmarken 5 meter ifrån mig. Det var Vega som stötte upp. Jag väntade mig något som skulle flaxa upp, men inte...det sprang emot och in bakom mig. Jag blev osäker...är det Java eller Vega?? Blir lite för mycket just då i huvudet när man har två hundar lös. Man vill ju råka skjuta sin egen hund. När jag då vänder mig om och med 100% säkerhet kan se att det är en hare. Hinner tänka: " Vill jag ha en hare"? Men sen sköt jag mot den när den var 15-20 meter bakom mig. Bom igen. Man undrar ju om man skjuter lösplugg varje gång man lossar bössan. Står och ser haren studsa iväg in mot skogen i godan ro. Java springer runt lite och luktar efter vad det var för något. När jag då vänder mig om igen så sitter Vega där lugnt och stilla och tittar på mig. HELT OTROLIGT!! Jag som blivit avrådd att träna så mycket med Vega för att hon är omogen. Så gör jag det ändå och hon sätter sig direkt när hon stöter upp haren - och sitter kvar. Gissa om jag var nöjd. Ska som sagt bli kul att se vad det blir av henne :)

Men det var sista gången jag hade båda lösa i skogen vid jakt på ett bra tag i alla fall :)

söndag 16 september 2012

Damn you birds, DAMN YOU!!!

Ja då har man varit iväg på ännu en dag i skogen tillsammans med mina kära dogs och bössan. Ännu en dag så kommer man tomhänt tillbaka. Det är inte lätt det här inte. Inte när man:

Nr 1: Är en seg och oerfaren skytt
Nr 2: Jagar med stötande fågelhund

Ja ni ser rätt. Att jag är seg är väl mitt eget fel och kanske inte kommer som en chock för er som känner mig :)

Förhoppningsvis lär jag bli mer erfaren ju mer man är ute. Ingen skugga ska heller falla på min fina Java när hon jagar. Hon gör precis det hon ska göra. Det är en njutning att se henne jobba ute i skogen. Hon älskar verkligen detta. Och hon blir mer och mer som en jaktis till sättet :) Ok hon tar bra mycket längre vändor, men jag låter henne göra det också. Vill ju att hon ska söka av området ordentligt. Det går verkligen inte att gå miste på när hon får vittring på en fågel. Då jäklar bär det av. Hon söker frenetiskt runt omkring och ger sig inte. Ibland har jag sett att fågeln redan "rymt", men Java vill liksom reda ut vad, var och när det varit något där. Sen när det verkligen är en fågel där så blir det då tyvärr där som jag ibland önskar att hon var en stående fågelhund istället för stötande. För många gånger så stöter hon upp fågeln precis utanför skotthåll för mig.

Andra personer skulle kanske säga att husse borde lära sig läsa av sin hund lite bättre så att han kan finnas där när det bär av. Så kanske det också kan vara. Och jag hoppas det är så, för då hittar vi dit snart :)

Ska dock sanningen fram så är det inte så mycket fågel ute i skogarna nu. Kommer ihåg för 2-3 år sedan när jag var i Boberg med min kompis Thomas. Då såg vi fåglar överallt. Nu kanske jag ser 2 stycken på 4-5 timmars vandring i skogen på en dag. Men man lär sig alltid något varje gång.

Idag stötte Java en Orre precis utanför hagelavstånd. Hon gjorde ett sånt bra jobb, men jag ville inte skjuta.

Har testat Vega lite också typ i 15 minuter på slutet när jag går mot bilen. Har gjort det de två sista gångerna. Känns verkligen som att hon har snappat upp vad detta går ut på genom att ha gått i koppel vid min sida alla gånger. Är sådan skillnad på henne nu mot i början av sommaren. I början av juni så vägde hon 9,5 kg och var fortfarande en liten valp i mina ögon. Nu vägde jag henne precis och vågen stod på 12,8 kg.  3,3 kg plus på 3 månader. Vilken ökning. Och det märks i hela hennes sätt. Hon är mycket mer mogen i sitt arbete nu. Blir kul att följa hennes utveckling.

Åter till fåglarna i skogen. Här kommer ett meddelande:

 NU HAR DET BLIVIT PERSONLIGT!!!!! Damn you birds, DAMN YOU!!!


31 augusti

16 september - Det här är livet det!!!

Ha ha......blir bara fikabilder då jag inte har någon personlig fotograf med mig. Ska se om jag kan filma lite när Java och Vega jobbar lite vid nästa tillfälle.