Oj vad roligt det är med kurs. Varje gång jag varit på en så undrar jag varför jag inte är det oftare. Hade inga förhoppningar över denna kurs. Ville mer lära mig hur jag ska träna Vega inför höstens jakt och eventuella jaktprov. Jag har ju varit väldigt försiktig med att träna henne. Har kört en del, men inser att jag nog varit rätt så fel ute. Det jag gjort rätt är att jag verkligen fått till hennes inlämningar av apporter samt att hon är så lätt att styra med visselpipa, men annars så fick jag en insyn av hur man tränar en hund inom detta.
När jag kom fram till kursen så kände jag att jag hamnat fel. Det var vega och 10 stycken jaktavlade Golden retrievers. Vega var hetsig som vanligt och skällde ut de hon mötte. Inte kul. Efter första övningen vi gjorde på lördagen så var det helt borta. Vega var som förbytt, en helt annan hund. Hon gick bakom mig eller fot resten av helgen. Jag blev helt fascinerad. Ska inte skriva om allt vi gjorde men jag har trott att inlärningen sker metodiskt, trodde inte så här.
Riktigt kul att se hur de dirigerade sina hundar på väldigt långa avstånd. Dit ska vi med.
Vega tog många steg framåt denna helg och vi fick otroligt många tips på hur hon ska tränas. Ser verkligen fram emot sommaren och sen framför allt hösten. Då är Vega grym ;)
Närsök och targetträning: Here we come!
Dagen innan kursen så var jag i Järlåsa där jag skulle bo hos min bror. Gick i skogen ett tag då jag såg Vega kasta sig ut mot ett dike. Jag hörde ett plums och sen var det tyst. Gick dit för att se efter och hittade då Vega i en brunn. Ja man slutar aldrig förundras av denna hund.
Bengt kollar så att de 440 ankungarna får tillräckligt med vatten.
Många intryck under helgen. Vega var helt spak.
Jaktgoldens i väntan på sin tur.
Java tyckte ankorna var spännande att se på.
Mycket väntan. Bra träning.
Jaktgolden är verkligen fina hundar både att se på och hur de är mentalt.
Kommer ihåg från förra vintern den stora skoterskräcken Vega hade. Skillnaden mellan mina hundar är där gigantisk. När en skoter startas så hoppar Java antingen upp på skoterkälken eller kommer och ber om att få sitta i knät när man kör skotern. Vega jobbar lite annorlunda. Lika snabb som Java är på att komma till skotern, lika snabb är Vega på att helt plötsligt vara spårlöst försvunnen.
Har hittat Vega liggandes under bron, ihopkurad som en liten boll och skakar som ett asplöv, eller liggandes vid dörren till huset. Har man väl lyckats få tag på henne så har hon krupit in under min jacka eller något liknande när vi åkt i kälken. Förra vintern så satt hon kvar nere på isen vid samma plats ifall vi tog skotern för att byta plats på isen. Där blev hon då sittande. I år var min plan att få bort detta. Vägrar ha en hund med skoterskräck.
Kan inte säga att min vistelse i Lermon, Gäddede, började bättre denna påsk. Vega var lika rädd i år. Men nu tänkte jag att hon skulle få sitta kvar om hon vägrade springa med. Tänkte att det var enklast att träna när vi väl var nere på isen eller när vi skulle tillbaka hem. För testade jag när vi åkte hemifrån så skulle hon bara stanna hemma. Under vistelsen så hann jag därför tappa bort Vega från isen och hem en gång plus att hon vägrade flera gånger.
Skam den som ger sig. Fick rätt att jag inte skulle dalta med henne. I slutet av påsken såg det ut så här :)
Java, Vega och Othello följer med till pimpelfiske på isen :)
Ja nu har det verkligen varit en paus i skrivandet här på sidan. Har funderat på att lägga ner helt, men inte tagit något beslut. Har bara inte haft någon skrivlust på slutet. Sedan är det väl inte så mycket som händer heller på vinterhalvåret. Men ett par saker har ju hänt :)
23 december 2012 är datumet att komma ihåg. Datumet då jag blev jägare på riktigt :) Innan har jag sprungit i skogarna och letat fåglar utan framgång och inte känt att jag kunnat kalla mig jägare. Men nu så har Java hjälpt mig med detta.
Skulle fira jul i Lermon, Gäddede som ligger i nordvästra Jämtland. Min enda julklappsönskan var att få ett jaktkort på området där vi bor. Fick min julklapp i förskott och ville såklart ut och se om det fanns någon fågel i området.
Lite snö var det så jag struntade i skidor. Valde istället att ta med mig mina hundar på toppjakten. Det visade sig vara ett klokt beslut. Snön var ganska packad så det var enkelt att gå överallt. Området som jag gick på är väldigt björntät. Visst, björnen sover....som de sjunger. Men inte känner jag mig helt trygg när jag vet att det gick 9 björnar på området förra hösten. Ja ja, lite spännande är det ju ändå. Men började att vandra ifrån huset vi bor i och upp mot en tjärn som ligger i närheten. Hade hört att det kunde vara ett bra område att uppsöka. Gick på en, som det ser ut, gammal väg eller åtminstone undanröjt för att köra skoter där. Tänkte bege mig upp mot myrarna som ligger upp på höjden, men måste då först gå upp vid bergsknallen där. Givetvis tar "vägen" slut och man får irra sig runt i väldigt tät sly och över stenrös där man inte ser någonting. "Ingen rädder för björnen här", tänker jag.
Efter att tillslut ha kommit upp på höjden så var det bara att stryka runt myrkanterna. Ser ett djurspår som jag inte har någon aning om vad det kan vara, men ingen fågel. Finns ganska många olika och stora myrpartier där som jag vill reka av för att sedan vika neråt igen till Tjäderflon som jag vet ska ligga på nervägen, bara jag hittar den.
När jag gått i några timmar och inte sett någonting som kan likna en skogsfågel, så kände jag att det var dags att vandra ner mot vägen. Vi har ett skoterspår vi brukar köra när vi är där som går från Tjäderflon ner mot grusvägen som leder tillbaka till vårt hus, så jag visste att det var ganska nära. När vi har 300 meter till vägen så sticker Java helt plötsligt iväg. Jag ropar på Java och var lite less på att hon inte lyssnade. Men efter en halv sekund förstod jag vad det handlade om. 50 meter längre fram, till vänster om skoterspåret sprang Java in. Ut kom en tjädertupp flygandes och satte sig ca 30 meter längre fram på höger sida om skoterspåret. Så 80 meter fram så satt en stor tjädertupp och gissa om pulsen gick upp. Eftersom jag var på toppfågeljakt så hade jag kulbössan med, vilket är en fördel i det här fallet. Givetvis strulade det till för mig. Hundarna var väldigt ivriga och sprang runt mig som lagt mig ner vid skoterspåret. Jag fick säga åt dem att lägga sig bakom mig medan jag försökte hitta perfekta skottet. Men var det klart där? Nä... Kände mig inte direkt som en sniper i det läget. Tryckte av flera gånger, men inte blev det något skott avfyrat inte. Tillslut så märkte jag att magasinet inte riktigt var helt intryckt. Inget som man såg dock ( försöker försvara mig här :) ) När jag åtgärdat detta så fick jag äntligen iväg skottet som då träffade.
Skickade iväg Java som sedan släpade tillbaka tjädertuppen. Gissa om jag var stolt. Java är så grymt duktig. Riktigt kul att se henne i skogen. Och äntligen har jag skjutit min första fågel (Java har ju hånat mig förut genom att fånga en orrhöna själv i ett enris).
Tjädertuppen trodde jag först vägde 5,8 kg men måste ha varit i någon slags dimma när jag vägde. När jag sedan dubbelkollade så visade det sig att den vägde 4,3 kg. Men lika nöjd är jag för det, i alla fall nu efteråt :)
Skrev på Facebook att jag fixat nyårsmiddagen och det fick jag ju "äta upp". Fick i alla fall stå mitt kast och ta med mig tjädertuppen till Järlåsa där jag tillredde den. Hade då legat sömnlös i en vecka över hur det skulle gå. Hade ju aldrig gjort detta. Men med facit i hand så blev jag riktigt nöjd.
Ja då var det söndag. Jag hade laddat sedan i fredags för att åka på jakt igen och få med mig fågel hem denna gång. Har ju inte riktigt gått min väg. Inte för att man haft många chanser eller sett mycket fågel. Men är ju lite frustrerande att alltid komma hem tomhänt.
Hade planerat att jag idag verkligen skulle komma iväg tidigt. En lugn lördag på alla sätt och vis för att kunna kliva upp riktigt tidigt. En bra plan tyckte jag.
Söndagen börjar med att jag vaknar kl 9:15 när telefonen ringer. FAAAAN! Tydligen tyckte jag inte att det var lika viktigt tidigt i morse att kliva upp när klockan ringde. Ansåg visst att man fick sova ut på en söndag. Ja ja...stressade upp och gjorde iordning fika m.m så att jag kom iväg snabbt. När jag kört i 10 minuter så kom jag på att jag glömt kängorna hemma. Gaaah! Ja det slutade med att jag efter alla svängar på morgonen kom iväg ut ca kl 11.30 på jakt. Ha ha. Blev nog rekord i att komma ut sent istället. Och läser man om skogsfågeljakt så är det ju allra sämst mitt över dagen.
Idag var det nya jaktmarker igen. Fast samma område igen. Den här terrängen var blandat med kalhyggen och myrar med holmar på. Jag tog sikte på alla holmarna på myrarna. Efter att ha gått ett tag så börjar solen lysa och det är ännu en sådan fantastisk höstdag. Så härligt att vara ute. Java söker frenetiskt hela tiden och älskar verkligen detta. Vega går med mig, kopplad till mitt skärp.
Efter att vi har gått 2 timmar ungefär så ser jag att Java börjar söka mer ivrigt. Jag vet ju att det ofta är något i marken när hon börjar söka så. Vi är ute på en holme på en myr. Det är fullt med enbuskar. Java söker igenom buske för buske då hon tillslut hittar rätt. Jag hör ljudet av en fågel som flaxar. Jag tittar mot andra sidan av busken, ifrån mig, för att se om den flyger ut där. Blir lite sur att jag inte ens såg uppfloget. Den måste ha flugit riktigt lågt ut. Java hon gör som hon brukar. När hon träffat på fågel så brukar hon ju lukta runt (utreda) på platsen. Efter en liten stund så kommer Java ut ur enriset, med en orrhöna i munnen. Hon levererar den klockrent till min hand.
Haha....vad är oddsen för det. Java har alltså lyckats ta fågeln innan den kom ut ur riset. Fågeln dog av chocken, vilket de lätt gör.
Ja det var väl så att Java insåg att husse inte skulle lyckas träffa fågeln så hon tog den själv. Så det verkar som att det är onödigt med gevär när man har en komplett fågelhund :)
Så det är väl Java-Andreas 1-0 nu då.
En rolig dag var det i alla fall. Och äntligen något hem i matväg.
I fredags slutade jag kl 15:30. Fick en känsla att jag bara var tvungen att bege mig ut i skogen och jaga några timmar. Sagt och gjort så stack jag iväg. Gick och gick som vanligt i några timmar, men inte en fågel i sikte. Till slut blev jag less och gjorde då något som man inte ska göra. Framför allt inte om man vill ha BRA fågelhundar.
Jag släppte Vega samtidigt som Java. Känns inte som en smart handling att gå och jaga med två hundar. Framför allt när de funkar så olika och en är långt ifrån färdig. Men gjorde det för att jag tänkte att jag kunde träna Vega lite i skogen när det ändå var fågelfritt. Och Java springer och jobbar i sin egen lilla värld och lyssnar inte på pipan på samma sätt som Vega. Med det menar jag inte att Java är dålig. Men hon springer och jagar på ett bra sätt runt där hon ska. Men som sagt, är inte så jättelyhörd på pipan. Vega däremot reagerar på minsta lilla signal.
Hur som helst så springer Vega iväg som skjuten ur en kanon. Hon flyger från sida till sida och det ser ut som om hon dammsuger stället. Helt plötsligt så flyger något upp från myrmarken 5 meter ifrån mig. Det var Vega som stötte upp. Jag väntade mig något som skulle flaxa upp, men inte...det sprang emot och in bakom mig. Jag blev osäker...är det Java eller Vega?? Blir lite för mycket just då i huvudet när man har två hundar lös. Man vill ju råka skjuta sin egen hund. När jag då vänder mig om och med 100% säkerhet kan se att det är en hare. Hinner tänka: " Vill jag ha en hare"? Men sen sköt jag mot den när den var 15-20 meter bakom mig. Bom igen. Man undrar ju om man skjuter lösplugg varje gång man lossar bössan. Står och ser haren studsa iväg in mot skogen i godan ro. Java springer runt lite och luktar efter vad det var för något. När jag då vänder mig om igen så sitter Vega där lugnt och stilla och tittar på mig. HELT OTROLIGT!! Jag som blivit avrådd att träna så mycket med Vega för att hon är omogen. Så gör jag det ändå och hon sätter sig direkt när hon stöter upp haren - och sitter kvar. Gissa om jag var nöjd. Ska som sagt bli kul att se vad det blir av henne :)
Men det var sista gången jag hade båda lösa i skogen vid jakt på ett bra tag i alla fall :)
