Sooool

Äntligen en kanondag. Fick förfrågan från alla mina tre gudbarn om jag ville följa med dem ut på olika saker. Eftersom min äldsta guddotter frågade först så blev det mitt val.

Jag och Java åkte ut till Patric och Emilia som för dagen var hundvakt till Julia, mina föräldrars Cocker spaniel. Eftersom de bor bara ca 100 meter från storsjön så gick vi dit ner. Som vanligt när det är fint väder så är det massor med folk ute. Medvinden går ju förbi alldeles där utanför också, nedanför Frösö sjukhus som jag fortfarande kallar det.

Patric och Emilia hade med sig korv med bröd och gott tillbehör. Jag hade köpt en köttbullsmacka och hade även tagit med mig kaffe. Jag njöt i fulla drag av att sitta där på liggunderlaget.

Java var på lekhumör så jag passade på att testa hennes frisbees som jag köpte när jag var på Hundcampus. Java sprang gladeligen och hämtade varje gång jag kastade. Då blir man nöjd. Tyvärr kunde jag inte vara kvar där så länge eftersom jag skulle spela innebandymatch kl. 14:00 (vilket jag inte var så sugen på). Men men, vi fick ju en stund ute i solen i alla fall.

Ja jag vet ju att apporten fungerar. Nu är det "bara" att träna in Java på fågel. Som tur är så har Java bra kontakter. Hennes syster Easy har en matte som ville bli av med några fåglar (ripa och fasan tror jag visst att det var). Kanonbra för oss eftersom jag funderat var jag skulle få ta på det. Så vilken dag som helst så ska vi tina upp dem och träna. Tror det kommer bli en kul vår det här :)

Rutiner

Morgnar kanske inte är min absoluta höjdpunkt på dagen då jag är väldigt morgontrött. Just därför har jag, för att se till att jag verkligen kommer upp, ställt alarmet både på telefonen och klockradion.

Java har nu fått till en egen lite morgonrutin, utefter mina trötta vanor. När min telefon börjar ringa, då vaknar Java också. Hon sätter sig upp och håller lite koll på mig. Hon verkar tänka: "Kanske öppnar han ett öga och då måste man ju vara beredd". Hon sitter där och avvaktar tills den riktiga tutan går igång. Klockradion låter varken vackert eller lågt.

Det är nu Java sätter igång sitt arbete. Hon hoppar upp med framtassarna på mig och slickar mig i örat för att sen stå och studera mina rörelser. Minsta lilla vink från mig att jag ska kliva upp, ja då ser hon till att jag verkligen vaknar. Jag frågar om hon är hungrig och vill ha mat - Java sticker som ett skott till köket.

Efter frukosten då infinner lugnet sig i lägenheten. Då lägger Java sig på sin plats och njuter. Nu är det inte bråttom till någonting. Jag trivs bättre här, på fällen, ser hon ut att tycka.

Tillbakablickar...

Ja då var det dags för första inlägget då på min och Javas blogg. Har varit en  lugn dag idag utan något att nämna. Sitter istället och tittar på lite bilder från den första tiden med Java. Ganska mycket som hinner hända på nästan 2 år.

En sak jag slås av är att valpar kanske inte alltid är så söta. En dag när Java var ca 6 månader och  jag lämnat henne hemma för en stund, ja då såg det ut så här:

Kommer ihåg att det var en period som det hände rätt mycket saker. Det var t.ex väldigt synd om julbocken som vi hade ställt upp så fint i ett hörn i vardagsrummet. Med hänsyn till känsliga läsare/tittare så visar jag ingen bild på "The Crime scene". R.I.P julbocken!!

En annan dag när jag kom hem så hade Java visst varit sugen på att åka skidor. Mina längdskidor hade visst förflyttat sig från hallen till vardagsrummet och ett försök till att få fast pjäxorna i bindningarna hade också förekommit som det såg ut. Pjäxorna låg så fint bredvid skidorna.

Det var inte lätt att hålla Java ifrån posten heller. Hade man lämnat henne själv vid tiden på dagen då brevbäraren kommer, ja då hade Java såklart öppnat posten....grundligt. Det slutade med att hon stängdes in i köket med kompostgaller för dörröppningen så att hon inte skulle nå posten. För att vara på säkra sidan så ställdes även en byrå dit. Avslutningsvis lades en väska med hantlar och vikter ovanpå byrån som en sista säkerhetsåtgärd. När man kom hem möttes man i dörren av en jätteglad Java och posten låg i smulor. Ja det var tider det. Tur att den tiden är förbi. Nu agerar hon bara brevbärare. Lämnar post, reklam och allt som ligger på golvet till mig. Men förstör ingenting.


En annan händelse jag tänker på, är när jag och Maria var iväg och skulle plocka hjortron i skogarna bortanför Gäle. Det var augusti så Java var ju inte mer än 3 månader gammal. Hon var väldigt nyfiken och skuttade omkring på myrarna. Fanns en liten tjärn där som var lite intressant. Java gick lite närmare och skulle luta sig framåt för att se vad som fanns i vattnet. Det slutade med att hon stod helt upp och ner i vattnet, på huvudet alltså. Baktassarna stod rakt upp och hon rörde sig inte ur fläcken. Maria kastade sig fram och drog upp Java i bakbenen. Utan den snabba manövern så hade det nog kunnat gå riktigt illa.

Några sekunder efter att Maria dragit upp Java ur vattnet....