lördag 4 december 2010
SE VCH Curricos Hooked On A Feeling
Ja då kom äntligen beviset på att hon nu är en CHAMPION. Tog ca. 4 månader att få det registrerat. Men tavlan är väl rätt fin va?
Utställning på Wången 20 november
Hej hej!
Var ett tag sedan man skrev här nu. Händer ju inte så mycket speciellt i aktivitetsform nu när det gäller Java. Den 20 november var jag i alla fall upp till Wången för att ställa ut Java. Hade inga som helst förhoppningar gällande bedömning så, utan var där för att Java var tvungen att ha ställts ut i år om hon ska vara med och tävla i den interna tävlingen som SSRK Jämtland har som heter: Allroundhunden. Java har ju varit med på lite olika saker i år och det skulle därför vara kul att se hur hon står sig. För att få vara med i Allroundhunden så måste man som jag förstår det ha tävlat med henne i två olika saker, varav utställning en utav dem. Utställning måste man minst ha fått ett 3:e pris på för att kunna vara med. Java har ju sedan tidigare blivit Svensk viltspårschampion (SE VCH) och klarat enkelt vattenprov. Hon klarade ju även grundprovet, men tror inte det räknas eftersom det inte är en officiell tävling.
Hur som helst har Java ställts ut en gång när hon var 1 år gammal. Då fick hon ett 2:a pris och åkte ut direkt. Alla de andra 7 hundarna fick 1:or. Så jag hade väl räknat med ett liknande scenario den här gången. Lite förvånad blev jag dock när domaren säger att jag kan komma och få Javas utlåtande och så håller de upp en 3:a. Blev rätt besviken först..men efter ca 5 sekunder så hade jag släppt det. Vi hade ju lyckats med det vi skulle göra. Hon fick ju minst en 3:a och kan nu vara med i tävlingen.
Domaren var från Danmark. Så här löd utlåtandet:
"En lite luftig tik. Feminint huvud. Korrekt bett. Lite kort hals. Allt för framskjuten skuldra. Bra överlinje. Allt för stel/rak knävinkel. Kroppen saknar revbensvälvning och djup. Rör sig lite kort fram och bak. Vacker päls. Bra temperament"
Hade fotograf på plats (min guddotter Emilia), men hon blev inte nöjd med bilderna så jag kan inte visa upp någon här. Får se om Java ställs ut något mer. Eventuellt är det då Emilia som ställer ut. Hon ville träna med Java lite. Tyckte väl att jag inte lagt ner tillräckligt arbete inför detta :) Vi får se...kanske är det hon som springer i ringen med Java på travet i maj? För jag har sprungit klart haha.
Var ett tag sedan man skrev här nu. Händer ju inte så mycket speciellt i aktivitetsform nu när det gäller Java. Den 20 november var jag i alla fall upp till Wången för att ställa ut Java. Hade inga som helst förhoppningar gällande bedömning så, utan var där för att Java var tvungen att ha ställts ut i år om hon ska vara med och tävla i den interna tävlingen som SSRK Jämtland har som heter: Allroundhunden. Java har ju varit med på lite olika saker i år och det skulle därför vara kul att se hur hon står sig. För att få vara med i Allroundhunden så måste man som jag förstår det ha tävlat med henne i två olika saker, varav utställning en utav dem. Utställning måste man minst ha fått ett 3:e pris på för att kunna vara med. Java har ju sedan tidigare blivit Svensk viltspårschampion (SE VCH) och klarat enkelt vattenprov. Hon klarade ju även grundprovet, men tror inte det räknas eftersom det inte är en officiell tävling.
Hur som helst har Java ställts ut en gång när hon var 1 år gammal. Då fick hon ett 2:a pris och åkte ut direkt. Alla de andra 7 hundarna fick 1:or. Så jag hade väl räknat med ett liknande scenario den här gången. Lite förvånad blev jag dock när domaren säger att jag kan komma och få Javas utlåtande och så håller de upp en 3:a. Blev rätt besviken först..men efter ca 5 sekunder så hade jag släppt det. Vi hade ju lyckats med det vi skulle göra. Hon fick ju minst en 3:a och kan nu vara med i tävlingen.
Domaren var från Danmark. Så här löd utlåtandet:
"En lite luftig tik. Feminint huvud. Korrekt bett. Lite kort hals. Allt för framskjuten skuldra. Bra överlinje. Allt för stel/rak knävinkel. Kroppen saknar revbensvälvning och djup. Rör sig lite kort fram och bak. Vacker päls. Bra temperament"
Hade fotograf på plats (min guddotter Emilia), men hon blev inte nöjd med bilderna så jag kan inte visa upp någon här. Får se om Java ställs ut något mer. Eventuellt är det då Emilia som ställer ut. Hon ville träna med Java lite. Tyckte väl att jag inte lagt ner tillräckligt arbete inför detta :) Vi får se...kanske är det hon som springer i ringen med Java på travet i maj? För jag har sprungit klart haha.
söndag 31 oktober 2010
LÖP
Jag och Java är ute och löper rätt mycket nuförtiden. Idag när vi kom hem efter att ha avslutat vårt löppass, då hade visst Java påbörjat sitt (he he).
Så nu får man vara på sin vakt. Java är ju het som lava!!! Tycker Diesel i alla fall :)
Så nu får man vara på sin vakt. Java är ju het som lava!!! Tycker Diesel i alla fall :)
 |
| Diesel |
måndag 27 september 2010
söndag 26 september 2010
Javas och min första fågeljakt
Ja igår var det äntligen dags för det stora provet. Det har ju hänt en massa under sommaren när det gäller Java. Poletten har ju, som jag tidigare nämnt, ramlat ner och hon har blivit intresserad av fågel. Vi har därför kört på ganska hårt med träning, prov och även fått in en kurs. Känslan har ju varit jättebra och jag kände, när min kompis Thomas frågade om vi ville följa med, att nu är det nog dags att jaga på riktigt.
Kl 9:00 hämtade jag upp Thomas hos honom och färden mot dagens jakt var igång. Vi skulle först svänga förbi Borgvattnet för att fixa med ett jaktkort innan vi kunde jaga. Thomas som jagar älg i Bobergs jaktlag, hade lite koll på var det skulle finnas fågel. Enligt uppgift skulle det finnas en hel del fågel på markerna. På vägen ut fick jag en känsla av att ryktena var rätt. Vi kör förbi en stor tjädertupp som står vid vägkanten. Det kliade verkligen i fingrarna.
Min taktik när vi väl kom fram var att Thomas skulle få jaga och jag styr Java. Tänkte att jag vill ju att det ska bli rätt nu med henne när det är på riktigt. Sagt och gjort så gav vi oss iväg ut på en stor myr. Vi höll oss i skogskanten och lät Java söka av en bit in och ut mot myren. Vi gick med vinden men tänkte att vi skulle korsa över myren efter en stund för att gå mot vinden som är bättre.
Inte mycket hände och man undrade om det fanns någon fågel i markerna. Efter vi gått ca 1 timme så fick Java full fart framåt. Jag sa till Thomas att nu gäller det nog att vi hänger på här för nu har hon vittring. Mycket riktigt så lyfter det flera orrar ca 50 meter ifrån oss . Tyvärr för långt ifrån för de flyger också ifrån oss. Men Java är inte nöjd och springer runt som en galning ( ja hon lade dövörat till). Det flyger då upp några orrar till, varav en flyger upp och sätter sig på ett dött träd som liknar en totempåle med en gren på. Vi smyger fram och Thomas lyckas knäppa den. Java hajar till där hon är och jag får henne att sätta sig. Skickar iväg henne på apport och efter att ha kollat av området lite så hämtar hon fågeln och kommer glatt tillbaka. Vilken lycka :)
Vi provade lite till men kände att det nog var dags för lunch så vi gick tillbaka.
Kl 9:00 hämtade jag upp Thomas hos honom och färden mot dagens jakt var igång. Vi skulle först svänga förbi Borgvattnet för att fixa med ett jaktkort innan vi kunde jaga. Thomas som jagar älg i Bobergs jaktlag, hade lite koll på var det skulle finnas fågel. Enligt uppgift skulle det finnas en hel del fågel på markerna. På vägen ut fick jag en känsla av att ryktena var rätt. Vi kör förbi en stor tjädertupp som står vid vägkanten. Det kliade verkligen i fingrarna.
Min taktik när vi väl kom fram var att Thomas skulle få jaga och jag styr Java. Tänkte att jag vill ju att det ska bli rätt nu med henne när det är på riktigt. Sagt och gjort så gav vi oss iväg ut på en stor myr. Vi höll oss i skogskanten och lät Java söka av en bit in och ut mot myren. Vi gick med vinden men tänkte att vi skulle korsa över myren efter en stund för att gå mot vinden som är bättre.
Inte mycket hände och man undrade om det fanns någon fågel i markerna. Efter vi gått ca 1 timme så fick Java full fart framåt. Jag sa till Thomas att nu gäller det nog att vi hänger på här för nu har hon vittring. Mycket riktigt så lyfter det flera orrar ca 50 meter ifrån oss . Tyvärr för långt ifrån för de flyger också ifrån oss. Men Java är inte nöjd och springer runt som en galning ( ja hon lade dövörat till). Det flyger då upp några orrar till, varav en flyger upp och sätter sig på ett dött träd som liknar en totempåle med en gren på. Vi smyger fram och Thomas lyckas knäppa den. Java hajar till där hon är och jag får henne att sätta sig. Skickar iväg henne på apport och efter att ha kollat av området lite så hämtar hon fågeln och kommer glatt tillbaka. Vilken lycka :)
Vi provade lite till men kände att det nog var dags för lunch så vi gick tillbaka.
Thomas med sin första fågel någonsin
Efter att ha hittat en tjärstubbe och avnjutit lunch vid öppen eld så var det dags för att gå ut på nya jaktmarker. Vi började nu att gå utefter en skogsbilväg. Ganska snabbt så ser vi att det går ett par tjädrar i vägkanten så Thomas smyger sig fram. Vi hade egentligen inte börjat jaga än och Java var kopplad. Thomas skjuter och det flyger in ett par tjädrar i skogen. Det kommer också ett par tjädrar till från ett hygge på vänster sida och flyger in mot skogen så Thomas skjuter ett skott till. Jag såg inte att han träffade något så jag frågade hur det gick. Han sa att han fick en så vi skickade iväg Java på apport. Java söker av området kanon och kommer tillbaka med klockrent apportgrepp. Kanske inte rätt forum att skratta när man skjutit en fågel, men det som hände såg väldigt lustigt ut.
Java kommer tillbaka med fågeln i munnen. Fågeln ser ut att sitta i hennes mun och tittar sig chockat omkring. Java ser lika brydd ut hon för den rör ju på sig, men hon håller ett stadigt och bra grepp. Alldeles efter så slocknar den. Jag säger åt Java att sitta så jag kan ta ett kort på henne. Det var nog hennes bästa apport någonsin och jag var såklart SUPERNÖJD!
Javas tjäderapport
Efter att Thomas nu skjutit två stycken så blev ju jag sugen att prova. Jag har ju aldrig heller jagat fågel på riktigt förr. Jag kände direkt att jag blev lite nervös och pirrig när vi gav oss ut. Vi stötte på en hel del fåglar under dagen, men ingen fågel kom tillräckligt nära eller så pass bra så att jag kunde skjuta. Java hade också fått mersmak av fågel märkte jag. Hon drog till skogs flera gånger och kom inte tillbaka på inkallning. Vid ett par-tre tillfällen var hon utom synhåll och var borta i säkert en minut. Jag vet att jag kanske borde avbrutit jakten för henne då när hon gör så, men jag var väldigt peppad också. Kanske var dumt att fortsätta, men det här är ju inget man gör varje helg...inte än i alla fall :)
Om jag bortser från stadgan med Java så måste jag säga att jag är supernöjd. Java var duktig och väldigt intresserad. Thomas var duktig och jag var väldigt nära att skjuta en pärluggla (trodde att det var en sådan, men efter att ha kikat på lite olika ugglor så ser det mer ut som att det var en fjälluggla). Tror jag ska sätta mig och studera fåglar lite framöver :) Såg även en svan på vägen hem. Det hade varit nåt det. Haft med sig en orre, en tjäder, en fjälluggla och en knölsvan hem från sin första jakt :)
På återseende!!!
onsdag 22 september 2010
Torka...
Har en rejäl skrivtorka nu så jag tänkte bara skriva otroligt kort vad vi gjort på slutet.
Sommarens träning har gett en del resultat om man säger så.
För tre helger sen så åkte vi ner till Norrtälje-trakten för att medverka på en spanielkurs. Lisbeth Bodén som vi tidigare haft på jaktinternat för spaniels stod som värd. Under den helgen fick vi prova en massa roliga saker. Dummie på lina, jaga i grupp plus att Java fick stöta riktig fågel för första gången i sitt liv. Detta gjordes med blandade resultat, men jag måste erkänna att Java skötte sig långt mycket bättre än sin Husse. Jag missade två av 4 ggr som hon stötte fågel på grund av att jag var på fel plats vid rätt tillfälle....eller hur man säger :) Superrolig helg var det med superservice och trevligt umgänge.
Helgen efter det så var det dags för Grundprov och sedan ett andra försök att klara vattenprovet. Proven var i Matfors. Java ,som utvecklas nåt grymt i sommar, klarade grundprovet och var sååååå nära att klara vattenprovet. Hon vände tyvärr tillbaka när hon simmat ut till vasskanten istället för att simma ca5 meter till ut i vattnet där fågeln låg. Två gånger gjorde hon likadant....men sen fick jag ge upp.
Hade även tänkt ställa upp Java i nybörjarklass på jaktprov som går av stapeln i Luleå den 9-10 oktober, men jag valde att avstå. Vi ska istället prova på riktig jakt nu i helgen. Det ska bli riktigt riktigt spännande och kan gå hur som helst :)
Vi ses!
Sommarens träning har gett en del resultat om man säger så.
För tre helger sen så åkte vi ner till Norrtälje-trakten för att medverka på en spanielkurs. Lisbeth Bodén som vi tidigare haft på jaktinternat för spaniels stod som värd. Under den helgen fick vi prova en massa roliga saker. Dummie på lina, jaga i grupp plus att Java fick stöta riktig fågel för första gången i sitt liv. Detta gjordes med blandade resultat, men jag måste erkänna att Java skötte sig långt mycket bättre än sin Husse. Jag missade två av 4 ggr som hon stötte fågel på grund av att jag var på fel plats vid rätt tillfälle....eller hur man säger :) Superrolig helg var det med superservice och trevligt umgänge.
Helgen efter det så var det dags för Grundprov och sedan ett andra försök att klara vattenprovet. Proven var i Matfors. Java ,som utvecklas nåt grymt i sommar, klarade grundprovet och var sååååå nära att klara vattenprovet. Hon vände tyvärr tillbaka när hon simmat ut till vasskanten istället för att simma ca5 meter till ut i vattnet där fågeln låg. Två gånger gjorde hon likadant....men sen fick jag ge upp.
Hade även tänkt ställa upp Java i nybörjarklass på jaktprov som går av stapeln i Luleå den 9-10 oktober, men jag valde att avstå. Vi ska istället prova på riktig jakt nu i helgen. Det ska bli riktigt riktigt spännande och kan gå hur som helst :)
Vi ses!
måndag 23 augusti 2010
Vattenprov - Nytt försök
Har nu ändrat dag för grundprovet. Istället för 11 september i Matfors så har jag bokat in 12 september. Då kan vi också ställa upp och göra ett försök på vattenprov som är efter grundprovet den dagen.
Skam den som ger sig :)
Skam den som ger sig :)
lördag 14 augusti 2010
Vattenprov!!!
Idag så har jag och Java åkt iväg för att gå Enkelt vattenprov och Vattenprov. Java har ju gått det enkla vattenprovet en gång förut. Det var förra hösten i Matfors. Den gången så simmade hon ut och tog tag i fågeln i ena vingen för att sedan dra den in till strandkanten. När hon väl fått den dit så kände väl hon att hon var färdig och sprang därför runt och luktade på andra saker på stranden.
I sommar så har ju mycket hänt med Java. Det känns som hon har vaknat till liv lite och förstår mer vad hon ska göra. Därför anmälde jag henne till bägge proven nu, mest på chans. Hon har ju hämtat fågel på nära håll ute i vattnet och lämnat till mig så det kan ju gå bra om vi har tur.
Enkelt vattenprov
Skottet kommer och Java tittar på skytten som står till vänster. Fågeln kommer från höger, vilket inte Java ser. Men hon hör plumset i vattnet. Jag säger apport och Java....tvekar att gå i....vänder upp och sticker efter en stig till höger. Såg ut som att hon skulle leta ett bättre ställe att kliva ner i vattnet. Hon kommer ganska snart tillbaka och går ner i vattnet. Hon simmar ut till fågeln och tar tag i den med bra grepp och simmar tillbaka. När hon kommer till strandkanten släpper hon fågeln och skakar av sig vattnet men jag får henne att plocka upp den igen och komma in till mig :)
GODKÄND!!!
Vattenprov
Ja här var det en ren chansning att ställa upp.
Nu är det lite svårare. Det är vass direkt från stranden och det är också lite dynor i vassen att kliva upp på eller ramla ner ifrån, så det är inte helt enkel terräng. Man ser heller inte var fågeln landar utan ser den i luften och hör plumset.
Java är superpeppad när skottet har gått och kastar till min förvåning sig ut i vassen. Hon simmar ut, klättrar upp på en "dyna"och vänder sedan in till vänster och plöjer igenom jättetät vass. Hon kommer tillbaka till mig och jag dirigerar ut henne igen. Hon är fortfarande jättesugen att hämta fågeln och kommer nästan ända ut. Någon meter ifrån bara, men vinden ligger på från fel håll så hon får ingen vittring. Hon vänder tillbaka.
Hon gör några försök till och när hon simmar ut till höger utanför all vass så tänkte jag att hon kommer att ta fågeln. Men hon vänder någon meter innan hon når ut till fågeln och kommer in igen.
Ja tillslut kände jag att vi fick ge upp. Java kändes lite frustrerad och började tugga på vassen istället så det var lika bra.
ICKE GODKÄND
Men jag är supernöjd över hur dagen varit. Och även hur Javas sommar har varit. Hon har blivit en helt annan hund. Domaren sa att vi inte kommer att ha några problem att klara vattenprovet framöver eftersom Java har en sån stor arbetslust. Jättekul att höra och jag kände verkligen att det stämmer.
Nä nu ligger vi lågt några veckor för att sedan åka ner och träna i Norrtälje första helgen i september. Sen helgen efter det (11 september) så ska Java gå Grundprov.
Så vi har fortfarande lite saker att se fram emot :)
I sommar så har ju mycket hänt med Java. Det känns som hon har vaknat till liv lite och förstår mer vad hon ska göra. Därför anmälde jag henne till bägge proven nu, mest på chans. Hon har ju hämtat fågel på nära håll ute i vattnet och lämnat till mig så det kan ju gå bra om vi har tur.
Enkelt vattenprov
Skottet kommer och Java tittar på skytten som står till vänster. Fågeln kommer från höger, vilket inte Java ser. Men hon hör plumset i vattnet. Jag säger apport och Java....tvekar att gå i....vänder upp och sticker efter en stig till höger. Såg ut som att hon skulle leta ett bättre ställe att kliva ner i vattnet. Hon kommer ganska snart tillbaka och går ner i vattnet. Hon simmar ut till fågeln och tar tag i den med bra grepp och simmar tillbaka. När hon kommer till strandkanten släpper hon fågeln och skakar av sig vattnet men jag får henne att plocka upp den igen och komma in till mig :)
GODKÄND!!!
Vattenprov
Ja här var det en ren chansning att ställa upp.
Nu är det lite svårare. Det är vass direkt från stranden och det är också lite dynor i vassen att kliva upp på eller ramla ner ifrån, så det är inte helt enkel terräng. Man ser heller inte var fågeln landar utan ser den i luften och hör plumset.
Java är superpeppad när skottet har gått och kastar till min förvåning sig ut i vassen. Hon simmar ut, klättrar upp på en "dyna"och vänder sedan in till vänster och plöjer igenom jättetät vass. Hon kommer tillbaka till mig och jag dirigerar ut henne igen. Hon är fortfarande jättesugen att hämta fågeln och kommer nästan ända ut. Någon meter ifrån bara, men vinden ligger på från fel håll så hon får ingen vittring. Hon vänder tillbaka.
Hon gör några försök till och när hon simmar ut till höger utanför all vass så tänkte jag att hon kommer att ta fågeln. Men hon vänder någon meter innan hon når ut till fågeln och kommer in igen.
Ja tillslut kände jag att vi fick ge upp. Java kändes lite frustrerad och började tugga på vassen istället så det var lika bra.
ICKE GODKÄND
Men jag är supernöjd över hur dagen varit. Och även hur Javas sommar har varit. Hon har blivit en helt annan hund. Domaren sa att vi inte kommer att ha några problem att klara vattenprovet framöver eftersom Java har en sån stor arbetslust. Jättekul att höra och jag kände verkligen att det stämmer.
Nä nu ligger vi lågt några veckor för att sedan åka ner och träna i Norrtälje första helgen i september. Sen helgen efter det (11 september) så ska Java gå Grundprov.
Så vi har fortfarande lite saker att se fram emot :)
måndag 9 augusti 2010
Fågelträning
Ja nu när Java börjat vilja ta fågel så blir man ju så peppad att träna mer mer mer. Pratade med Javas uppfödare Annica och hon tyckte att vi skulle lugna oss med träningen nu när Java börjat hittat suget. I alla fall ligga lite lågt till vattenprovet som är på lördag. Men hur lätt är det när hon ÄNTLIGEN har börjat visa det jag trott funnits men aldrig sett skymten av??? Ja när jag pratade med Annica så hade jag redan plockat fram en ripa ur frysen och då kan man ju inte bara låta den vara. Därför så tog jag med Java ut i skogen idag.
Åkte ut nästan till "flygrakan" vid Östersund/Åre flygplats (heter den så?) . Där finns det stigar inne i skogen som vi inte utforskat ännu. Hade införskaffat en väska idag med 4 tillhörande dummies som man kan ha med sig när man är i skogen. Även bra att ha fågel i. Hur som haver så satte jag ner Java när vi kommit en bit in i skogen. Satte igång henne att jobba.....men oj vad långsamt det gick. Ja hon sökte ju, men sakta sakta och verkade måttligt intresserad. Jag tänkte att ja ja..jag kastar väl fågeln en gång för att se och sen får det vara. Gjorde det och hon hämtade fågeln. När vi gjort det en gång så fick hon världens fart. Måste ha varit vilt i skogen. Givetvis måste jag utnyttja det, så jag försökte dirigera henne så gott jag kunde. I början gick hon alldeles för långt ut och var svår att dirigera. Men det blev bättre och bättre. Hon stannade när jag kastade fågel varje gång, men det tar tid att sätta sig på signalen. Hon hämtade även fågeln jättebra varje gång och det är så roligt att se. Jag vet inte vad det är som har hänt :) Jädrar (ursäkta svordomen) vilken fart hon får när det är vilt i backen. Häftigt att se.
Ja det kanske är så att man ska iväg och införskaffa ett hagelgevär i höst ändå :)
Åkte ut nästan till "flygrakan" vid Östersund/Åre flygplats (heter den så?) . Där finns det stigar inne i skogen som vi inte utforskat ännu. Hade införskaffat en väska idag med 4 tillhörande dummies som man kan ha med sig när man är i skogen. Även bra att ha fågel i. Hur som haver så satte jag ner Java när vi kommit en bit in i skogen. Satte igång henne att jobba.....men oj vad långsamt det gick. Ja hon sökte ju, men sakta sakta och verkade måttligt intresserad. Jag tänkte att ja ja..jag kastar väl fågeln en gång för att se och sen får det vara. Gjorde det och hon hämtade fågeln. När vi gjort det en gång så fick hon världens fart. Måste ha varit vilt i skogen. Givetvis måste jag utnyttja det, så jag försökte dirigera henne så gott jag kunde. I början gick hon alldeles för långt ut och var svår att dirigera. Men det blev bättre och bättre. Hon stannade när jag kastade fågel varje gång, men det tar tid att sätta sig på signalen. Hon hämtade även fågeln jättebra varje gång och det är så roligt att se. Jag vet inte vad det är som har hänt :) Jädrar (ursäkta svordomen) vilken fart hon får när det är vilt i backen. Häftigt att se.
Ja det kanske är så att man ska iväg och införskaffa ett hagelgevär i höst ändå :)
söndag 8 augusti 2010
Fågel
Java ska ju gå "Enkelt vattenprov" på lördag, så jag försöker att träna så mycket som det går nu för att få henne att vilja ta fågel. Java har verkligen inte tyckt om det och jag har inte lyckats lösa det problemet förut.
Nu känns det som att saker börjar att lösa sig så sakteliga. I torsdags, efter Java hade gått Viltspårsprov, så åkte vi ju till Aspåsnäset för att öva. Java tog då, även om det var motvilligt, fågeln och bar in den på land efter att ha hämtat den i vattnet. I lördags så hade jag med en fågel till stugan och då hämtade Java också den fågeln ute i vattnet. Det såg lite bättre ut än förut.
Idag fick jag ett sms från Bert-Ola och Inger som frågade om jag och Java ville komma och träna på vilt. Givetvis ville vi det. Sagt och gjort. De hade också fågeldoft på spray som vi är flera som beställt, så det skulle testas i dag. Vi skulle köra både rent spanielsök och sedan avsluta med att testa vattenapporter.
Jag vet inte vad det är som händer. Men Java göra STORA framsteg just nu på alla plan som det känns :)
När vi provade spanielsök på en skogsbilväg med snårig lövskog på sidorna så gick Java ut jättebra och sökte. Hon stannade (ja det tar tiiiiiiid att sätta sig ner) på visselpipa och hämtade fågel på kommando. Vad är det som händer?
Provade fler gånger och Java tog fågeln bara bättre och bättre samt levererade in. Sista gången så fick Bertis gå in i skogen och trigga Java så att hon tog fågeln, men hon tog den i alla fall. Hon gick även ut och hämtade fågeln i vatten sen. Hon till och med skakade av sig vatten utan att släppa taget om fågeln. Man är ju rätt nöjd som husse en sån här dag :)
Ja vi bör nog träna en del den här veckan ändå så att vi får till det där provet.
Men Java är på G :)
Nu känns det som att saker börjar att lösa sig så sakteliga. I torsdags, efter Java hade gått Viltspårsprov, så åkte vi ju till Aspåsnäset för att öva. Java tog då, även om det var motvilligt, fågeln och bar in den på land efter att ha hämtat den i vattnet. I lördags så hade jag med en fågel till stugan och då hämtade Java också den fågeln ute i vattnet. Det såg lite bättre ut än förut.
Idag fick jag ett sms från Bert-Ola och Inger som frågade om jag och Java ville komma och träna på vilt. Givetvis ville vi det. Sagt och gjort. De hade också fågeldoft på spray som vi är flera som beställt, så det skulle testas i dag. Vi skulle köra både rent spanielsök och sedan avsluta med att testa vattenapporter.
Jag vet inte vad det är som händer. Men Java göra STORA framsteg just nu på alla plan som det känns :)
När vi provade spanielsök på en skogsbilväg med snårig lövskog på sidorna så gick Java ut jättebra och sökte. Hon stannade (ja det tar tiiiiiiid att sätta sig ner) på visselpipa och hämtade fågel på kommando. Vad är det som händer?
Provade fler gånger och Java tog fågeln bara bättre och bättre samt levererade in. Sista gången så fick Bertis gå in i skogen och trigga Java så att hon tog fågeln, men hon tog den i alla fall. Hon gick även ut och hämtade fågeln i vatten sen. Hon till och med skakade av sig vatten utan att släppa taget om fågeln. Man är ju rätt nöjd som husse en sån här dag :)
Ja vi bör nog träna en del den här veckan ändå så att vi får till det där provet.
Men Java är på G :)
torsdag 5 augusti 2010
Java är Svensk Viltspårschampion!!!
Nu är det äntligen klart. Java fick en 1:a idag på sitt tredje viltspår i öppen klass. Så skönt!!!
Idag kändes det verkligen som att hon visste vad hon gjorde. Hade klockren fart och sökte bra hela tiden. Jag ropade: "Nu tror jag att Java går på färskt vilt" vid ett tillfälle eftersom hon då sprang i ett högt tempo framåt med nosen rakt upp i luften. Domaren ropade: "Lita på hunn" :) Ja det var väl bara att lite på henne då och sen så löste sig resten galant.
Riktigt varmt var det igen när vi gick. Kanske dags att skaffa lite mer ändamålsenliga kläder för sommarbruk så man slipper flyta bort.
Hur som helst heter Java nu:
SE VCH Curricos Hooked on a Feeling
Nu ska vi ta tag i arbetet med att apportera fågel i vatten :)
Idag kändes det verkligen som att hon visste vad hon gjorde. Hade klockren fart och sökte bra hela tiden. Jag ropade: "Nu tror jag att Java går på färskt vilt" vid ett tillfälle eftersom hon då sprang i ett högt tempo framåt med nosen rakt upp i luften. Domaren ropade: "Lita på hunn" :) Ja det var väl bara att lite på henne då och sen så löste sig resten galant.
Riktigt varmt var det igen när vi gick. Kanske dags att skaffa lite mer ändamålsenliga kläder för sommarbruk så man slipper flyta bort.
Hur som helst heter Java nu:
SE VCH Curricos Hooked on a Feeling
Nu ska vi ta tag i arbetet med att apportera fågel i vatten :)
onsdag 28 juli 2010
Enkelt vattenprov
Nu är Java anmäld till enkelt vattenprov i Aspås. Tidpunkt för provet är 14 augusti kl. 10:00.
Dags att träna en massa nu då. Apporten är jag inte orolig över. Men att hon hämtar när det är en fågel, ja det är jag inte alls säker på. Ja det är ju drygt två veckor kvar så vi har ju lite tid på oss :)
Dags att träna en massa nu då. Apporten är jag inte orolig över. Men att hon hämtar när det är en fågel, ja det är jag inte alls säker på. Ja det är ju drygt två veckor kvar så vi har ju lite tid på oss :)
Java deffar
När jag var ner till Lindesberg och hälsade på Javas uppfödare Annica så fick jag höra för andra gången (Maria har påpekat det vid ett otal tillfällen) att Java ser lite rund ut. Är så lätt att man blir blind när man har henne så nära inpå hela tiden. Tänkte att vi skulle ta tag i det där när vi kom tillbaka hem till Östersund. Vägde Java för en vecka sedan och hon vägde då 18,7 kilo. Då hade vi redan börjat operation deff, så hon vägde säkert mer.
Enligt Maria (ja ja..jag kan väl hålla med så här efteråt då :)) så var hon ännu tyngre i våras. Vid ett tillfälle när vi var i en park och lät Java busa med Morris, ja då sprang Morris åttor runt Java. Java orkade en liten stund och var sedan tvungen att lägga sig ner av utmattning. Bör kanske nämna att Morris då var ca 5 månader gammal :)
Som sagt så har Java satt igång med att deffa lite. Samtidigt har hon gått över från vanligt foder till ett "performance"-foder.
En vecka efter första invägningen så väger hon nu 17,7 kilo och det MÄRKS både på hennes utseende och framför allt fart.
Hon ser verkligen ut att må bra! :)
Enligt Maria (ja ja..jag kan väl hålla med så här efteråt då :)) så var hon ännu tyngre i våras. Vid ett tillfälle när vi var i en park och lät Java busa med Morris, ja då sprang Morris åttor runt Java. Java orkade en liten stund och var sedan tvungen att lägga sig ner av utmattning. Bör kanske nämna att Morris då var ca 5 månader gammal :)
Som sagt så har Java satt igång med att deffa lite. Samtidigt har hon gått över från vanligt foder till ett "performance"-foder.
En vecka efter första invägningen så väger hon nu 17,7 kilo och det MÄRKS både på hennes utseende och framför allt fart.
Hon ser verkligen ut att må bra! :)
tisdag 27 juli 2010
Hederspris
Idag åkte jag och Java iväg till Bensjö, Bräcke, för att Java skulle gå sitt andra öppenklass-spår. Jag var riktigt nervös den här gången för jag hade ingen aning om hur det skulle gå. Plus att det var en ny domare den här gången.
Java började lite försiktigt med fick upp farten efter ett tag. Det enda som man kan klaga på är jag som inte alltid berömmer eller ser allt bra som Java gör. Men det kommer väl mer och mer framöver får man väl hoppas :)
Java löste spåret galant och jag missade att hon stod och visade var klöven var på slutet. Den satt ju fast så hon kollade på mig så att jag skulle förstå att man kan ju inte ta den om den sitter fastknuten i ett träd. Ja...ibland är man blind.
Hade inte en aning efter vi gått klart spåret om vilken bedömning Java skulle få. Man litar ju blint på hennes nos där i skogen och har ingen aning själv om var spåret går.
Java fick 1:a pris och HEDERSPRIS med domarens motivering:
En spårnoga tik som visar upp ett utmärkt spårarbete i noggrannhet och tempo. Mycket väl förd.
Gissa om man var nöjd när man åkte därifrån :)
Java började lite försiktigt med fick upp farten efter ett tag. Det enda som man kan klaga på är jag som inte alltid berömmer eller ser allt bra som Java gör. Men det kommer väl mer och mer framöver får man väl hoppas :)
Java löste spåret galant och jag missade att hon stod och visade var klöven var på slutet. Den satt ju fast så hon kollade på mig så att jag skulle förstå att man kan ju inte ta den om den sitter fastknuten i ett träd. Ja...ibland är man blind.
Hade inte en aning efter vi gått klart spåret om vilken bedömning Java skulle få. Man litar ju blint på hennes nos där i skogen och har ingen aning själv om var spåret går.
Java fick 1:a pris och HEDERSPRIS med domarens motivering:
En spårnoga tik som visar upp ett utmärkt spårarbete i noggrannhet och tempo. Mycket väl förd.
Gissa om man var nöjd när man åkte därifrån :)
söndag 25 juli 2010
Poletten har trillat ner!!!??
Hade idag fått uppdraget att gå ut en sväng med Julia (mor och fars hund) mitt på dagen. Tänkte då att istället för att gå en vanlig promenadrunda så tog jag med mig Java och Julia ut till Andersön som är ett naturreservat en bit utanför Östersund. Väldigt mysigt att gå där ute då det knappt är några andra som rör sig där, i alla fall när det inte är superfint väder. Började promenaden på en grusväg och blev totalt överfallen av massor med flugor som vägrade ge upp. Har aldrig träffat så mycket flugor på samma tillfälle förut i hela mitt liv och står gärna över nästa gång jag blir erbjuden detta.
Hur som helst så lugnade det ner sig när vi så småningom hittade en stig som leder till en av stränderna på ön. Julia fick gå i koppel då jag inte kände att jag ville stå och förklara mig för mina föräldrar att hon blev kvar någonstans på Andersön. Julia har en tendens att dra till skogs ibland. Hon kan även vara världens lugnaste men jag ville inte chansa idag. Java fick gå lös.
Hundarna såg ut att verkligen trivas och Java kom och gjorde vissa utspel mot Jullan, som hon kallas, för att få med henne i leken. Efter ett tag så hände det. Java flög fram i blåbärssnåren som besatt!!! Fram och tillbaka sprang hon. Jag trodde först att hon var på väg att dra dit pepparn växer men när jag tittade efter så ser jag att hon gör ett klockrent ( ja i mina ögon sett :) ) spanielsök. Jag som har Julia i koppel känner att jag måste ta tillfället i akt. Jag är supernöjd då jag äntligen ser det jag så länge trott att Java har men inte visat: FART. Jag börjar att dirigera Java till vänster och höger om stigen jag går på och hon flyger fram i snåren. Har aldrig sett Java så här förut....
Efter någon minut så kallar jag in henne och sätter koppel på henne. Jag tänker att jag vill sluta när det är så superbra!!
Vi går därifrån och jag har ett stort leende på mina läppar.
KANSKE har poletten äntligen trillat ner!!!
torsdag 22 juli 2010
Viltspår 2
Ja då har vi bokat viltspår för Java. På tisdag 27 juli kl. 17:00 ska hon gå sitt andra öppenklass-spår. Nu är det bara att hålla tummarna. Får se om vi ska träna lite avslut i helgen så hon inte springer förbi klöven :) Tror jag får med pappa och hans Cocker Spaniel Julia också, det blir kul :)
Java och Julia
tisdag 20 juli 2010
Viltspår m.m
Ja nu var det länge sedan jag skrivit något. Visst har jag tränat med Java en hel del, men har sällan med mig kameran och många gånger känner jag att det ändå inte är något att skriva. Men nu skriver jag lite i alla fall.
Vi har ju en liten spanielträningsgrupp här hemma som tränar lite olika saker med våra hundar beroende på var de står i sitt kunnande m.m. Men vi hjälper varandra med träningen och försöker träffas regelbundet. Sen fikar vi ju en massa också vilket är mycket trevligt.
För några veckor sedan var vi uppe i Mörsil för att träna hundarna på fågel. Vi tränade stadga med hjälp av duvor. Det var jättekul och en upplevelse att se hur de olika hundarna reagerade. Java var dock väldigt lugn och har varit det även i hennes spanielsök, så jag har funderat hur jag ska få igång henne.
Har pratat med Annica, Javas uppfödare på Curricos kennel, om hur jag ska göra. Vi bestämde att jag skulle komma ner till Lindesberg och hälsa på. Där kunde vi då träna tillsammans på lite olika saker och se hur Java reagerade. Det finns också lite olika ställen runt omkring där som man kan besöka där det finns fågel m.m för att få Java att reagera. Nu hade vi lite otur för det stället vi tänkt åka till hade haft besök av en mård som tagit ihjäl alla fåglar, det var bara att tänka om.
Vi provade Java på lite klövar, att få söka lite. Det gick hon igång på rejält så vi provade även ett litet kort motivationsspår för att se hur hon jobbar då. Java blev jätteintresserad och man såg verkligen vad roligt hon tyckte att det var. Annica la ut några fler spår med en hel del svårigheter för att se hur Java klarade det. Även dessa gick jättebra. När vi såg detta så kände jag att jag vill nog testa henne på viltspår ändå så vi bokade tid för ett anlagsprov och hade tur att vi kunde gå det med så kort varsel dagen efter.
Java klarade anlagsprovet och både jag och hon var supernöjda. Grymt kul att se hur hon jobbar. Passade direkt på att boka in ett öppenklass-spår för henne i Karlskoga. 18 juli åkte vi ner dit och gick detta. Java var superduktig och jobbar otroligt bra (nej jag är inte alls partisk :) ) men jag såg på henne att hon blev tröttare och tröttare eftersom hon spårat flera dagar på raken. Hon hade ju som sagt aldrig gjort detta förut. Java lyckades klara spåret efter lite svårigheter med avslutet, men hon fick ett 1:a pris.
Nu är det bara att boka in några spår till, för tar hon två 1:a pris till så är hon viltspårschampion. Wiiieeee.
Ja det var superhärliga dagar nere i Lindesberg och Java hittade en ny kompis i lilla Mix som jag föll för. Vilken härlig hund. Ser ut som en liten seriefigur, men oj oj oj vad härlig hon var.
Tack för allt Kjelle och Annica.
14 augusti hade jag tänkt boka in enkelt vattenprov på Java, men känner att vi måste träna en hel del om vi ska ro det i hamn.
Känns som min semester helt klart går i Javas tecken :)
Hej hopp!!!!
Vi har ju en liten spanielträningsgrupp här hemma som tränar lite olika saker med våra hundar beroende på var de står i sitt kunnande m.m. Men vi hjälper varandra med träningen och försöker träffas regelbundet. Sen fikar vi ju en massa också vilket är mycket trevligt.
För några veckor sedan var vi uppe i Mörsil för att träna hundarna på fågel. Vi tränade stadga med hjälp av duvor. Det var jättekul och en upplevelse att se hur de olika hundarna reagerade. Java var dock väldigt lugn och har varit det även i hennes spanielsök, så jag har funderat hur jag ska få igång henne.
Har pratat med Annica, Javas uppfödare på Curricos kennel, om hur jag ska göra. Vi bestämde att jag skulle komma ner till Lindesberg och hälsa på. Där kunde vi då träna tillsammans på lite olika saker och se hur Java reagerade. Det finns också lite olika ställen runt omkring där som man kan besöka där det finns fågel m.m för att få Java att reagera. Nu hade vi lite otur för det stället vi tänkt åka till hade haft besök av en mård som tagit ihjäl alla fåglar, det var bara att tänka om.
Vi provade Java på lite klövar, att få söka lite. Det gick hon igång på rejält så vi provade även ett litet kort motivationsspår för att se hur hon jobbar då. Java blev jätteintresserad och man såg verkligen vad roligt hon tyckte att det var. Annica la ut några fler spår med en hel del svårigheter för att se hur Java klarade det. Även dessa gick jättebra. När vi såg detta så kände jag att jag vill nog testa henne på viltspår ändå så vi bokade tid för ett anlagsprov och hade tur att vi kunde gå det med så kort varsel dagen efter.
Java klarade anlagsprovet och både jag och hon var supernöjda. Grymt kul att se hur hon jobbar. Passade direkt på att boka in ett öppenklass-spår för henne i Karlskoga. 18 juli åkte vi ner dit och gick detta. Java var superduktig och jobbar otroligt bra (nej jag är inte alls partisk :) ) men jag såg på henne att hon blev tröttare och tröttare eftersom hon spårat flera dagar på raken. Hon hade ju som sagt aldrig gjort detta förut. Java lyckades klara spåret efter lite svårigheter med avslutet, men hon fick ett 1:a pris.
Nu är det bara att boka in några spår till, för tar hon två 1:a pris till så är hon viltspårschampion. Wiiieeee.
Ja det var superhärliga dagar nere i Lindesberg och Java hittade en ny kompis i lilla Mix som jag föll för. Vilken härlig hund. Ser ut som en liten seriefigur, men oj oj oj vad härlig hon var.
Tack för allt Kjelle och Annica.
14 augusti hade jag tänkt boka in enkelt vattenprov på Java, men känner att vi måste träna en hel del om vi ska ro det i hamn.
Känns som min semester helt klart går i Javas tecken :)
Hej hopp!!!!
onsdag 2 juni 2010
Lurad?
I vissa lägen när det gäller mitt ägande av hund så kan jag ställa mig rätt så frågande. Har jag blivit lurad? Hur kan jag ha missat det i 2 år? Är inte Java en springer spaniel utan en varg? Ja jag tror bestämt att jag har gått på en nit i det fallet.
Java fungerar allt som oftast väldigt bra. Går jättebra att lämna hemma själv. Kan sitta och vänta utanför affären jättefint utan att det blir några problem. Men när jag har med henne på jobbet (jag jobbar ju på en skola med 6- och 7-åringar), eller när jag har med henne i andra sammanhang där det är lite action...ja då blir hon helt rabiat.
Ikväll tog jag med henne när jag skulle spela fotbollsmatch i korpen. Jag visste precis vad som skulle hända, men jag tänkte att hon måste ju tränas.
Mycket riktigt. Så fort jag satt fast henne bakom ena kortsidan på fotbollsplanen, ja då börjar det. Java börjar skälla, hoppa, slita, yla och ja you name it. Hon är en riktig drama queen. Jag hade bestämt mig innan att jag skulle ignorera både Java och alla människors blickar samt frågor om vem det är som äger den där ylande hunden.
Java sitter då och ylar och skäller hela första halvlek som är 25 minuter. Andra halvleken så skäller hon i 15 minuter av 25. Vet inte om hon lärde sig eller om hon bara var helt slut, men skönt var det när det blev tyst.
Känner mig rätt så maktlös när det gäller denna biten. Men jag vägrar ge mig.
Nu ska vi träna bort detta.
Java fungerar allt som oftast väldigt bra. Går jättebra att lämna hemma själv. Kan sitta och vänta utanför affären jättefint utan att det blir några problem. Men när jag har med henne på jobbet (jag jobbar ju på en skola med 6- och 7-åringar), eller när jag har med henne i andra sammanhang där det är lite action...ja då blir hon helt rabiat.
Ikväll tog jag med henne när jag skulle spela fotbollsmatch i korpen. Jag visste precis vad som skulle hända, men jag tänkte att hon måste ju tränas.
Mycket riktigt. Så fort jag satt fast henne bakom ena kortsidan på fotbollsplanen, ja då börjar det. Java börjar skälla, hoppa, slita, yla och ja you name it. Hon är en riktig drama queen. Jag hade bestämt mig innan att jag skulle ignorera både Java och alla människors blickar samt frågor om vem det är som äger den där ylande hunden.
Java sitter då och ylar och skäller hela första halvlek som är 25 minuter. Andra halvleken så skäller hon i 15 minuter av 25. Vet inte om hon lärde sig eller om hon bara var helt slut, men skönt var det när det blev tyst.
Känner mig rätt så maktlös när det gäller denna biten. Men jag vägrar ge mig.
Nu ska vi träna bort detta.
måndag 24 maj 2010
Ont det gör ont det gör ont.....
Ikväll tog jag och Java och begav oss utanför stadens gränser för att ta en långpromenad. Skönt med lite miljöombyte ibland. Vi hamnade i Ås och gick på alla möjliga vägar och skogsvägar. Java sprang lös och såg verkligen ut att njuta av att få utforska ny mark.
Vi hamnade efter en stund vid Rösta lantbruksskola (tror det är det den heter) och trakterna kring den. Efter att ha kommit ut från en skogsväg så gick vi på en ödslig asfaltsväg. Bredvid den så var en stor kohage, men kossorna lyste med sin frånvaro.
Helt plötsligt skriker Java till så att ljudet skär rakt igenom mig. Har aldrig hört henne låta så där förut. Java är inte den som gnäller i vanliga fall, men ja det där var ett riktigt obehagligt ljud. Det visar sig att hon i sin nyfikenhet har försökt krypa in under ett kostängsel, vilket gav Java en ordentlig kyss. Jag kan säga att hon var ganska spak ett bra tag efter det och ville krypa upp i famnen för att få tröst. Hon gick inte längre än en meter ifrån mig, med svansen mellan benen och vägrade kliva på sidan av vägen.
Som tur var så släppte hennes rädsla och hon blev åter sitt nyfikna pigga jag. Men hon lär nog inte glömma det där i första taget, i alla fall så gör inte jag det.
Vi hamnade efter en stund vid Rösta lantbruksskola (tror det är det den heter) och trakterna kring den. Efter att ha kommit ut från en skogsväg så gick vi på en ödslig asfaltsväg. Bredvid den så var en stor kohage, men kossorna lyste med sin frånvaro.
Helt plötsligt skriker Java till så att ljudet skär rakt igenom mig. Har aldrig hört henne låta så där förut. Java är inte den som gnäller i vanliga fall, men ja det där var ett riktigt obehagligt ljud. Det visar sig att hon i sin nyfikenhet har försökt krypa in under ett kostängsel, vilket gav Java en ordentlig kyss. Jag kan säga att hon var ganska spak ett bra tag efter det och ville krypa upp i famnen för att få tröst. Hon gick inte längre än en meter ifrån mig, med svansen mellan benen och vägrade kliva på sidan av vägen.
Som tur var så släppte hennes rädsla och hon blev åter sitt nyfikna pigga jag. Men hon lär nog inte glömma det där i första taget, i alla fall så gör inte jag det.
Hundkoja
Så det blev en liten avstickare till Hedeviken fram och tillbaka innan jag tillslut hamnade i Hammarstrand vid kl. 23:40. Vilken tur att jag hade trevligt resesällskap till Hedeviken från stan och tillbaka i alla fall. Pether och hans snart 4-åriga dotter Tilde följde med mig.
Tack för det!!!!
lördag 22 maj 2010
Cykelträning
Ja nu kör vi hårt inför Beach 2010 jag och Java så cykeln har åkt fram. Nä då, Java har känts väldigt seg på slutet och jag har misstänkt att hon varit skendräktig, så nu har vi dragit ner lite på maten och motionerar mer. Jag löper med henne ett par gånger i veckan och har nu precis börjat med cykelträning också.
Nu har vi ju inte kommit till det skedet där Java cyklar själv än, så hon får än så länge springa bredvid. Tanken från min sida är att hon ska få upp lite kondition och fart till en eventuell jakt eller åtminstone grundprov i höst. Men det är mycket annat som ska stämma då också. Jag är ju rätt lat dagligdags och tar allt som oftast bilen dit jag ska. Som tur är så har Maria varit duktig att cykelträna Java så det är en fröjd att vara ute med henne. Java tycker det är jättekul.
Nu har vi ju inte kommit till det skedet där Java cyklar själv än, så hon får än så länge springa bredvid. Tanken från min sida är att hon ska få upp lite kondition och fart till en eventuell jakt eller åtminstone grundprov i höst. Men det är mycket annat som ska stämma då också. Jag är ju rätt lat dagligdags och tar allt som oftast bilen dit jag ska. Som tur är så har Maria varit duktig att cykelträna Java så det är en fröjd att vara ute med henne. Java tycker det är jättekul.
Var inte helt lätt att fota samtidigt som jag höll i Java och cyklade
tisdag 18 maj 2010
Jaktinternat
Ja då har det gått några dagar sen vi kom hem efter Jaktinternat årgång 2 i Sanne, Hackås. I år hade vi besök av Lisbeth Bodén som själv haft både welsh och jaktspringer. Idag så har hon två stycken pointrar som hon tävlar med.
Hade tänkt att vänta några dagar innan jag skriver ner något här på bloggen. Kan ju vara bra att smälta intrycken lite.
Nu när det gått några dagar så vet jag fortfarande inte vad jag ska skriva. Det har varit 3 fantastiska dagar måste jag säga, med bra instruktör och vårt härliga spanielgäng som är så gott som intakt sedan vi hade internat förra året. Har fått testa Java i alla slags former och all slags terräng. Jag har upptäckt att vi har en hel del att träna på, samtidigt som jag även blev positivt överraskad av henne. Java har under helgen apporterat sin första hare, det var riktigt kul att se då hon tidigare inte velat ta vilt. Nu ville hon inte lämna ifrån sig haren :)
Vet som sagt inte vad jag ska skriva om helgen. Det är så mycket intryck så att jag inte vet var jag ska börja. Det jag kan säga är att mitt intresse har väckts ordentligt sedan helgen och jag är fast besluten att jag ska se till att jag och Java kommer att kunna jaga tillsammans. Vi ska nu framöver träna främst på två saker.
Apport:
Att Java apporterar i alla lägen och inte bara när hon vill eller när det är något hon gillar.
Sätta sig snabbt på visselsignal och uppflog:
Där har vi långt kvar. Men ser efter bara ett par dagar nu en liten skillnad. Java är lite seg när det gäller sådant.
Utöver detta kommer vi löpträna tillsammans och även cykelträna. Har vi tur så kanske Javas fart kommer också.
Ja ni kanske inte blev så mycket klokare om vad helgen innehöll...men KUL var det!!! :)
Får se om jag kan få tag på någon bild från Inger som jag kan lägga in senare.
Hade tänkt att vänta några dagar innan jag skriver ner något här på bloggen. Kan ju vara bra att smälta intrycken lite.
Nu när det gått några dagar så vet jag fortfarande inte vad jag ska skriva. Det har varit 3 fantastiska dagar måste jag säga, med bra instruktör och vårt härliga spanielgäng som är så gott som intakt sedan vi hade internat förra året. Har fått testa Java i alla slags former och all slags terräng. Jag har upptäckt att vi har en hel del att träna på, samtidigt som jag även blev positivt överraskad av henne. Java har under helgen apporterat sin första hare, det var riktigt kul att se då hon tidigare inte velat ta vilt. Nu ville hon inte lämna ifrån sig haren :)
Vet som sagt inte vad jag ska skriva om helgen. Det är så mycket intryck så att jag inte vet var jag ska börja. Det jag kan säga är att mitt intresse har väckts ordentligt sedan helgen och jag är fast besluten att jag ska se till att jag och Java kommer att kunna jaga tillsammans. Vi ska nu framöver träna främst på två saker.
Apport:
Att Java apporterar i alla lägen och inte bara när hon vill eller när det är något hon gillar.
Sätta sig snabbt på visselsignal och uppflog:
Där har vi långt kvar. Men ser efter bara ett par dagar nu en liten skillnad. Java är lite seg när det gäller sådant.
Utöver detta kommer vi löpträna tillsammans och även cykelträna. Har vi tur så kanske Javas fart kommer också.
Ja ni kanske inte blev så mycket klokare om vad helgen innehöll...men KUL var det!!! :)
Får se om jag kan få tag på någon bild från Inger som jag kan lägga in senare.
lördag 8 maj 2010
Java 2 år
Idag fyller Java 2 år. Det firar Java med att äta ett grisöra eller två. Hon skickar även en grattishälsning till sina kullsyskon också, GRATTIS! Eftersom hon inte hade något syskon i närheten, så fick hon nöja sig med att träffa Morris som kommer från samma kennel och är Javas "brorsa". Han körde slut på Java så vi konstaterade att det är konditionsträning för Java på schemat framöver.
Men idag firas det bara....:)
Men idag firas det bara....:)
torsdag 6 maj 2010
Oj oj oj
Ja då var det dags. Efter lång tids vila och ingen riktig hundträning sedan grundprovet i höstas, så var det dags för en första träff med "Spanielgänget". Vi träffades för första gången på ett Jaktinternat för Spaniels i maj förra året. Nu är det dags för ett nytt jaktinternat nästa helg så vi tänkte att vi skulle träffas och träna lite ett par gånger för att gnugga lite på det vi lärt oss förra året bl. a.
Denna kväll träffades vi ute i Gräfsåsen och det var rätt kyligt i luften. Det kändes på oss som var där att det nog var ett tag sedan vi tränade. Vi bestämde oss för att börja lugnt för att se vad vi kan och vad vi glömt.
Jag och Java hade en kanonstart på övningarna. Vi började med att göra möten med varandra för att se om hundarna behåller lugnet. Java märkte inte ens de andra hundarna tror jag. Efter det så provade vi inkallning med störning. Störningen ökade vi på eftersom också då vi såg att alla hundarna var så duktiga. Det såg ju ut att gå kanon det här :)
Sen var det dags för alla att gå på rad medans den som gick längst ut kastade en frisbee eller en tennisboll framför de andra hundarna. På signal från visselpipa var det då tanken att alla skulle sätta sig. Java tror jag inte ens hörde visselpipan, utan ville fram och hämta framför allt bollen när den kom.
Vi testade detta när man gick med bara en hund också, men icke. Java sket i det totalt. Vi testade även apportering med harskinnsbeklädd dummie, vilket var lite intressant. Men Java ville bara komma in under skinnet så hon kunde komma åt dummien.
Nästa steg var att se, med hjälp av ett fiskespö med en fågelvinge som "drag", hur de reagerade när den flaxade framför alla hundar. Jag tycker väl att de klarade sig ganska bra alla hundar.
Avslutningsvis skulle jag prova att kasta iväg en dummie, få Java att sätta sig på signal för att sedan när jag säger till apportera tillbaka den. Java satte sig inte på signal och när jag ropade apport till henne så sprang hon åt andra hållet för att leta sorkar på åkern...
Ja man kan ju sammanfatta det så här:
Vi har en hel del att träna på framöver om vi ska kunna jaga ihop jag och Java!!!
Denna kväll träffades vi ute i Gräfsåsen och det var rätt kyligt i luften. Det kändes på oss som var där att det nog var ett tag sedan vi tränade. Vi bestämde oss för att börja lugnt för att se vad vi kan och vad vi glömt.
Jag och Java hade en kanonstart på övningarna. Vi började med att göra möten med varandra för att se om hundarna behåller lugnet. Java märkte inte ens de andra hundarna tror jag. Efter det så provade vi inkallning med störning. Störningen ökade vi på eftersom också då vi såg att alla hundarna var så duktiga. Det såg ju ut att gå kanon det här :)
Sen var det dags för alla att gå på rad medans den som gick längst ut kastade en frisbee eller en tennisboll framför de andra hundarna. På signal från visselpipa var det då tanken att alla skulle sätta sig. Java tror jag inte ens hörde visselpipan, utan ville fram och hämta framför allt bollen när den kom.
Vi testade detta när man gick med bara en hund också, men icke. Java sket i det totalt. Vi testade även apportering med harskinnsbeklädd dummie, vilket var lite intressant. Men Java ville bara komma in under skinnet så hon kunde komma åt dummien.
Nästa steg var att se, med hjälp av ett fiskespö med en fågelvinge som "drag", hur de reagerade när den flaxade framför alla hundar. Jag tycker väl att de klarade sig ganska bra alla hundar.
Avslutningsvis skulle jag prova att kasta iväg en dummie, få Java att sätta sig på signal för att sedan när jag säger till apportera tillbaka den. Java satte sig inte på signal och när jag ropade apport till henne så sprang hon åt andra hållet för att leta sorkar på åkern...
Ja man kan ju sammanfatta det så här:
Vi har en hel del att träna på framöver om vi ska kunna jaga ihop jag och Java!!!
tisdag 13 april 2010
På rymmen!
Som vanligt på måndagar så är det jag som har stängningen på jobbet. När det var 3-4 barn kvar vid 16:45 så ser jag en hund som strosar omkring utanför fönstret. Såg lite tilltufsad och sliten ut och svepte över gården som att den sökte efter mat. Vi såg ingen ägare i närheten så en kollega ringde polisen och berättade att vi sett en "Herrelös" hund. De antecknade och tackade för att vi ringt.
När jag c:a en halvtimme senare skulle åka hem så fick jag syn på den igen. Den var uppe på en lastkaj i området. Jag körde bilen dit och parkerade nedanför, men hunden hoppade ner och sprang vidare. Den var skygg och sprang med svansen mellan benen. Efter en stund så lyckades jag få tag på den och när jag öppnade bakluckan på bilen så bara flög den in och gjorde sig hemmastad.
Tog med mig hunden till polishuset och plingade på så de kunde ta hand om den. Har inte hört något idag om vad som hänt, men ringer väl själv imorgon och hör efter om inte de hört av sig. Man vill ju att den ska få komma hem.
Hoppas man gjorde någon lycklig.
När jag c:a en halvtimme senare skulle åka hem så fick jag syn på den igen. Den var uppe på en lastkaj i området. Jag körde bilen dit och parkerade nedanför, men hunden hoppade ner och sprang vidare. Den var skygg och sprang med svansen mellan benen. Efter en stund så lyckades jag få tag på den och när jag öppnade bakluckan på bilen så bara flög den in och gjorde sig hemmastad.
Tog med mig hunden till polishuset och plingade på så de kunde ta hand om den. Har inte hört något idag om vad som hänt, men ringer väl själv imorgon och hör efter om inte de hört av sig. Man vill ju att den ska få komma hem.
Hoppas man gjorde någon lycklig.
Det var en hund av rasen Breton, som ser ut så här. Men den var lite mer svullen och tilltufsad än hunden på bilden!
lördag 10 april 2010
Resursförsvar / Konkurrensförsvar?
Ja då har vi åkt upp till härliga Lermon igen. Måste ju passa på nu den här sista tiden innan isen och snön smälter bort helt. Den här gången är det jag, Patric, Emilia och två hundar (Java och Julia) som har åkt upp.
Har haft en väldigt lugn kväll med god mat och skulle även låta hundarna få lite gott att äta. Hade köpt två stycken grisöron. Java och Julia fick ett varsitt men de äter i lite olika takt. Java har ätit upp det på ca 1,5 minut, medans Julia har slickat på sitt öra några gånger under den tiden. Java, som gillar grisöron och att äta i allmänhet, riktar sin uppmärksamhet åt Julias håll. Hon menar väl ungefär att: Ja ska du inte ha den så tar jag den... Hon går fram till Julia och då händer det. Julia morrar till och då blir Java helt galen. Hon flyger på Julia ungefär på samma sätt som jag skrivit i ett annat blogginlägg. Vet inte om jag gör rätt eller fel men min spontana reaktion är att jag kastar mig upp, suger tag i Java och bär iväg henne i nackskinnet in till köket. Där lägger jag ner henne på rygg och talar allvar med henne.
Jag vet att det beror på grisörat och att det hänt båda gångerna när de vill ha samma sak. Men det har inte hänt förut. Nu har det hänt två gånger på kort tid. Så fort vi tog bort det kvarvarande grisörat så var de bästa kompisar igen.
Ja man funderar ju vad det kan bero på så jag var tvungen att göra ett litet inlägg.
Annars ser jag fram emot en till superhelg här i Leris.
Ha det bäst!!
Har haft en väldigt lugn kväll med god mat och skulle även låta hundarna få lite gott att äta. Hade köpt två stycken grisöron. Java och Julia fick ett varsitt men de äter i lite olika takt. Java har ätit upp det på ca 1,5 minut, medans Julia har slickat på sitt öra några gånger under den tiden. Java, som gillar grisöron och att äta i allmänhet, riktar sin uppmärksamhet åt Julias håll. Hon menar väl ungefär att: Ja ska du inte ha den så tar jag den... Hon går fram till Julia och då händer det. Julia morrar till och då blir Java helt galen. Hon flyger på Julia ungefär på samma sätt som jag skrivit i ett annat blogginlägg. Vet inte om jag gör rätt eller fel men min spontana reaktion är att jag kastar mig upp, suger tag i Java och bär iväg henne i nackskinnet in till köket. Där lägger jag ner henne på rygg och talar allvar med henne.
Jag vet att det beror på grisörat och att det hänt båda gångerna när de vill ha samma sak. Men det har inte hänt förut. Nu har det hänt två gånger på kort tid. Så fort vi tog bort det kvarvarande grisörat så var de bästa kompisar igen.
Ja man funderar ju vad det kan bero på så jag var tvungen att göra ett litet inlägg.
Annars ser jag fram emot en till superhelg här i Leris.
Ha det bäst!!
onsdag 7 april 2010
Första löppasset utomhus 2010
Ja då var det avklarat. Första löpturen för året utomhus. Ja inte för Java då, hon har ju sprungit med mig i skidspåret ett antal mil. Men för mig var det första.
Förutsättningarna var kanon. Strålande sol och typ 10 plusgrader ute, så jag kunde inte hålla mig. Hade mätt upp en sträcka på förhand som är 8 km lång och det var bara asfalt. Sparar grus till senare när det torkat upp. Eftersom jag och Java då springer efter vägarna så har jag koppel på henne, vilket hon verkligen verkar ogilla. Jag överdriver inte om jag drog henne i 7,8 km. De övriga 200 meterna var när vi nästan var hemma. Då provade jag att släppa henne. Givetvis springer hon då bredvid mig och hänger med perfekt :)
Vad gör man?? Jag vet ju att hon springer så bra med mig när hon är utan koppel. Då kan hon springa "fot" utan problem. Man vill ju ha kopplet på när man springer efter starkt trafikerade vägar men när det kommer på, ja då känns hon som världens äldsta, tröttaste och segaste hund som drar åt motsatt håll så kopplet nästan åker av. Hon ser verkligen inte ut att njuta.
Ja ja..nu var det gjort i alla fall. Jag tycker det var superskönt och Java verkar vara rätt nöjd nu. Hon fick lite mat och sen somnade hon direkt ihoprullad som en liten boll. ;)
Hej hej!!
Förutsättningarna var kanon. Strålande sol och typ 10 plusgrader ute, så jag kunde inte hålla mig. Hade mätt upp en sträcka på förhand som är 8 km lång och det var bara asfalt. Sparar grus till senare när det torkat upp. Eftersom jag och Java då springer efter vägarna så har jag koppel på henne, vilket hon verkligen verkar ogilla. Jag överdriver inte om jag drog henne i 7,8 km. De övriga 200 meterna var när vi nästan var hemma. Då provade jag att släppa henne. Givetvis springer hon då bredvid mig och hänger med perfekt :)
Vad gör man?? Jag vet ju att hon springer så bra med mig när hon är utan koppel. Då kan hon springa "fot" utan problem. Man vill ju ha kopplet på när man springer efter starkt trafikerade vägar men när det kommer på, ja då känns hon som världens äldsta, tröttaste och segaste hund som drar åt motsatt håll så kopplet nästan åker av. Hon ser verkligen inte ut att njuta.
Ja ja..nu var det gjort i alla fall. Jag tycker det var superskönt och Java verkar vara rätt nöjd nu. Hon fick lite mat och sen somnade hon direkt ihoprullad som en liten boll. ;)
Hej hej!!
måndag 5 april 2010
Påsk, perfekt tid för fågelträning!?
Ja då var det äntligen dags för årets bästa tidpunkt, PÅSKEN. Finns inget bättre än att åka upp till Lermon som ligger ca 1,5 mil från Gäddede, längst uppe i Jämtland mot norska gränsen.
Vi har som tradition att vi i familjen åker dit varje år och det är sällan något annat får komma före. I år var vi 8 stycken plus 3 hundar samt de på morbrors sida då. Men han bor också i Lermon så de håller till där.
Sen jag och Daniel skaffade egna hundar för snart 2 år sedan så är ingenting sig likt däruppe längre. Är en riktig cirkus :) Äldst bland hundarna är Julia, en svart Cocker spaniel som är 6 år. Diesel (även kallad ASET) är 2 dagar äldre än Java och han är en Dobbertin (Hälften Dalmatin och hälften Dobermann).
Cirkusen är som sådan:
Julia och Java träffas ganska mycket på dagarna i vanliga fall så de är kompisar. Diesel träffar inte dem så ofta så när det väl är dags så brukar då cirkusen uppstå. Diesel gillar att leka och är ganska duktig på att retas. Julia är väldigt lättretad vilket gör att så fort Diesel närmar sig henne så börjar hon skälla som en galning. Han verkar tycka det är kul. När Julia då går till attack så vänder han bara baken till, vilket resulterar i en höfttackling och så börjar det om igen.
Värst ändå är det nog mellan Diesel och Java som är jämnåriga som sagt. Vi har provat många gånger att Diesel och Java ska få lösa sina problem själva, men jag har varit tvungen att gå emellan så att Java ska överleva. Hon blir tacklad, kliven på och översprungen tills hon är helt slut (till Diesels försvar bör nämnas att Java förut inte sagt ifrån när detta händer, inte ett pip. Han vill ju bara busa också. Han är inte ful på så sätt). I år har Java dock tuffat till sig och har skällt ut Diesel så att hälften vore nog. Såg hon flera gånger hängandes i hans överläpp. Men ger de sig??? Inte då. Java är inte bättre hon. För går Diesel iväg, ja då ska hon efter och visa upp sig så att han blir triggad att jaga henne.
Någonting jag inte trodde skulle hända - hände dock nu under påsken. Jag såg det inte själv, för jag var in en sväng. Men Java satte visst Julia på plats rejält. Tror att de lekte med en boll till en början. Pappa och Patric stod och lastade saker på en släpvagn och hörde världens fight. Då såg de Julia liggandes på rygg med benen i vädret och Java som värsta kamphunden stå med ett grepp om Julias strupe och vägrar släppa taget. Pappa sprang dit och drog bort de båda när de aldrig gav upp och då flög Julia på Java som en galning istället. Några sekunder senare så stod de där och pussade på varandra som att ingenting hade hänt.
Ni som är proffs på hundar. Är det vanligt att en ung hund sätter sig upp mot äldstingen på det där sättet?
Ja det hände ju andra saker i påsk också, men de var lite mindre dramatiska. Eller förresten, jag tar tillbaka det där. Jag ska ju vara glad att jag lever. Har ju sålt min skoter nu så i år var det jag, mina längdskidor, en sele och Java som gällde. Ett tips till er därute är att inte koppla upp dig i selen på morgonen när det är skare och det bara är utför till sjön. Inte heller ett hett tips att släppa före de andra med skoter innan du ska åka ner. J...ar vad det gick undan neröver. Java vill ju ikapp skotrarna och jag som tycker att jag har rätt bra balans, fick erfara något helt annat i helgen. Jag stod där med full fokus, vidöppna ögon, gapande mun med tungan på rätt plats och steppade på skidorna för att hålla mig på fötter. Men tillslut gick det inte att hejda längre. Jag flög som en vante inte bara en gång, inte två gånger, utan det var säkert 3-4 rejäla vurpor där jag blandade huvudstupa rätt ner i skoterspåret med att kasta mig ut i djupsnön (läs skare). Det var en rejäl lättnad när jag kom ner måste jag säga. Men jag har fått prova utrustningen och nödsnöret till selen är jag nu proffs på.
Nere på isen var det väl inget höjdarföre. Det var vatten under snön på många ställen. Men skönt var det att åka. Java blir bara bättre och bättre att dra också.
Ja det var ju det där med fågelträning också. Jag tänkte ju att nu när det är påsk och det är påskkycklingar överallt, att Java skulle bli lite medryckt och mer intresserad av fåglar. Därför hade jag förberett med att ta med mig en fågel. Jag tog med Java och fågeln ut på ängen för att testa. Hade med mig en klicker och godis så förutsättningarna var ju optimala för att få Java att lära sig detta. Det började bra. Java luktade lite, för att sedan ta tag i fågeln och bära den till mig. Ok hon bar den i vingen, men det var ju en kanonstart. Hur svårt kan det vara tänkte jag. Det visade sig vara jättesvårt. Hon vägrade att ta den sen. Hon kunde leka lite och krafsa lite på den, men ville inte ha den. Vi får nog helt enkelt prova flera gånger.
Tar gärna emot tips om hur man lättast lär in detta. Om det är viktigt hur man gör med fågeln när man tinar den o.s.v?
Summa summarum så var det en kanonpåsk igen. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst.
Finns inget som slår en påsk i Lermon i alla fall. Tack alla :)
Vi har som tradition att vi i familjen åker dit varje år och det är sällan något annat får komma före. I år var vi 8 stycken plus 3 hundar samt de på morbrors sida då. Men han bor också i Lermon så de håller till där.
Sen jag och Daniel skaffade egna hundar för snart 2 år sedan så är ingenting sig likt däruppe längre. Är en riktig cirkus :) Äldst bland hundarna är Julia, en svart Cocker spaniel som är 6 år. Diesel (även kallad ASET) är 2 dagar äldre än Java och han är en Dobbertin (Hälften Dalmatin och hälften Dobermann).
Julia & Diesel
Cirkusen är som sådan:
Julia och Java träffas ganska mycket på dagarna i vanliga fall så de är kompisar. Diesel träffar inte dem så ofta så när det väl är dags så brukar då cirkusen uppstå. Diesel gillar att leka och är ganska duktig på att retas. Julia är väldigt lättretad vilket gör att så fort Diesel närmar sig henne så börjar hon skälla som en galning. Han verkar tycka det är kul. När Julia då går till attack så vänder han bara baken till, vilket resulterar i en höfttackling och så börjar det om igen.
Värst ändå är det nog mellan Diesel och Java som är jämnåriga som sagt. Vi har provat många gånger att Diesel och Java ska få lösa sina problem själva, men jag har varit tvungen att gå emellan så att Java ska överleva. Hon blir tacklad, kliven på och översprungen tills hon är helt slut (till Diesels försvar bör nämnas att Java förut inte sagt ifrån när detta händer, inte ett pip. Han vill ju bara busa också. Han är inte ful på så sätt). I år har Java dock tuffat till sig och har skällt ut Diesel så att hälften vore nog. Såg hon flera gånger hängandes i hans överläpp. Men ger de sig??? Inte då. Java är inte bättre hon. För går Diesel iväg, ja då ska hon efter och visa upp sig så att han blir triggad att jaga henne.
Någonting jag inte trodde skulle hända - hände dock nu under påsken. Jag såg det inte själv, för jag var in en sväng. Men Java satte visst Julia på plats rejält. Tror att de lekte med en boll till en början. Pappa och Patric stod och lastade saker på en släpvagn och hörde världens fight. Då såg de Julia liggandes på rygg med benen i vädret och Java som värsta kamphunden stå med ett grepp om Julias strupe och vägrar släppa taget. Pappa sprang dit och drog bort de båda när de aldrig gav upp och då flög Julia på Java som en galning istället. Några sekunder senare så stod de där och pussade på varandra som att ingenting hade hänt.
Ni som är proffs på hundar. Är det vanligt att en ung hund sätter sig upp mot äldstingen på det där sättet?
Ja det hände ju andra saker i påsk också, men de var lite mindre dramatiska. Eller förresten, jag tar tillbaka det där. Jag ska ju vara glad att jag lever. Har ju sålt min skoter nu så i år var det jag, mina längdskidor, en sele och Java som gällde. Ett tips till er därute är att inte koppla upp dig i selen på morgonen när det är skare och det bara är utför till sjön. Inte heller ett hett tips att släppa före de andra med skoter innan du ska åka ner. J...ar vad det gick undan neröver. Java vill ju ikapp skotrarna och jag som tycker att jag har rätt bra balans, fick erfara något helt annat i helgen. Jag stod där med full fokus, vidöppna ögon, gapande mun med tungan på rätt plats och steppade på skidorna för att hålla mig på fötter. Men tillslut gick det inte att hejda längre. Jag flög som en vante inte bara en gång, inte två gånger, utan det var säkert 3-4 rejäla vurpor där jag blandade huvudstupa rätt ner i skoterspåret med att kasta mig ut i djupsnön (läs skare). Det var en rejäl lättnad när jag kom ner måste jag säga. Men jag har fått prova utrustningen och nödsnöret till selen är jag nu proffs på.
Nere på isen var det väl inget höjdarföre. Det var vatten under snön på många ställen. Men skönt var det att åka. Java blir bara bättre och bättre att dra också.
Ja det var ju det där med fågelträning också. Jag tänkte ju att nu när det är påsk och det är påskkycklingar överallt, att Java skulle bli lite medryckt och mer intresserad av fåglar. Därför hade jag förberett med att ta med mig en fågel. Jag tog med Java och fågeln ut på ängen för att testa. Hade med mig en klicker och godis så förutsättningarna var ju optimala för att få Java att lära sig detta. Det började bra. Java luktade lite, för att sedan ta tag i fågeln och bära den till mig. Ok hon bar den i vingen, men det var ju en kanonstart. Hur svårt kan det vara tänkte jag. Det visade sig vara jättesvårt. Hon vägrade att ta den sen. Hon kunde leka lite och krafsa lite på den, men ville inte ha den. Vi får nog helt enkelt prova flera gånger.
Tar gärna emot tips om hur man lättast lär in detta. Om det är viktigt hur man gör med fågeln när man tinar den o.s.v?
Summa summarum så var det en kanonpåsk igen. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst.
Finns inget som slår en påsk i Lermon i alla fall. Tack alla :)
måndag 22 mars 2010
Sooool
Äntligen en kanondag. Fick förfrågan från alla mina tre gudbarn om jag ville följa med dem ut på olika saker. Eftersom min äldsta guddotter frågade först så blev det mitt val.
Jag och Java åkte ut till Patric och Emilia som för dagen var hundvakt till Julia, mina föräldrars Cocker spaniel. Eftersom de bor bara ca 100 meter från storsjön så gick vi dit ner. Som vanligt när det är fint väder så är det massor med folk ute. Medvinden går ju förbi alldeles där utanför också, nedanför Frösö sjukhus som jag fortfarande kallar det.
Patric och Emilia hade med sig korv med bröd och gott tillbehör. Jag hade köpt en köttbullsmacka och hade även tagit med mig kaffe. Jag njöt i fulla drag av att sitta där på liggunderlaget.
Java var på lekhumör så jag passade på att testa hennes frisbees som jag köpte när jag var på Hundcampus. Java sprang gladeligen och hämtade varje gång jag kastade. Då blir man nöjd. Tyvärr kunde jag inte vara kvar där så länge eftersom jag skulle spela innebandymatch kl. 14:00 (vilket jag inte var så sugen på). Men men, vi fick ju en stund ute i solen i alla fall.
Ja jag vet ju att apporten fungerar. Nu är det "bara" att träna in Java på fågel. Som tur är så har Java bra kontakter. Hennes syster Easy har en matte som ville bli av med några fåglar (ripa och fasan tror jag visst att det var). Kanonbra för oss eftersom jag funderat var jag skulle få ta på det. Så vilken dag som helst så ska vi tina upp dem och träna. Tror det kommer bli en kul vår det här :)
Jag och Java åkte ut till Patric och Emilia som för dagen var hundvakt till Julia, mina föräldrars Cocker spaniel. Eftersom de bor bara ca 100 meter från storsjön så gick vi dit ner. Som vanligt när det är fint väder så är det massor med folk ute. Medvinden går ju förbi alldeles där utanför också, nedanför Frösö sjukhus som jag fortfarande kallar det.
Patric och Emilia hade med sig korv med bröd och gott tillbehör. Jag hade köpt en köttbullsmacka och hade även tagit med mig kaffe. Jag njöt i fulla drag av att sitta där på liggunderlaget.
Java var på lekhumör så jag passade på att testa hennes frisbees som jag köpte när jag var på Hundcampus. Java sprang gladeligen och hämtade varje gång jag kastade. Då blir man nöjd. Tyvärr kunde jag inte vara kvar där så länge eftersom jag skulle spela innebandymatch kl. 14:00 (vilket jag inte var så sugen på). Men men, vi fick ju en stund ute i solen i alla fall.
Ja jag vet ju att apporten fungerar. Nu är det "bara" att träna in Java på fågel. Som tur är så har Java bra kontakter. Hennes syster Easy har en matte som ville bli av med några fåglar (ripa och fasan tror jag visst att det var). Kanonbra för oss eftersom jag funderat var jag skulle få ta på det. Så vilken dag som helst så ska vi tina upp dem och träna. Tror det kommer bli en kul vår det här :)
söndag 21 mars 2010
Rutiner
Morgnar kanske inte är min absoluta höjdpunkt på dagen då jag är väldigt morgontrött. Just därför har jag, för att se till att jag verkligen kommer upp, ställt alarmet både på telefonen och klockradion.
Java har nu fått till en egen lite morgonrutin, utefter mina trötta vanor. När min telefon börjar ringa, då vaknar Java också. Hon sätter sig upp och håller lite koll på mig. Hon verkar tänka: "Kanske öppnar han ett öga och då måste man ju vara beredd". Hon sitter där och avvaktar tills den riktiga tutan går igång. Klockradion låter varken vackert eller lågt.
Det är nu Java sätter igång sitt arbete. Hon hoppar upp med framtassarna på mig och slickar mig i örat för att sen stå och studera mina rörelser. Minsta lilla vink från mig att jag ska kliva upp, ja då ser hon till att jag verkligen vaknar. Jag frågar om hon är hungrig och vill ha mat - Java sticker som ett skott till köket.
Efter frukosten då infinner lugnet sig i lägenheten. Då lägger Java sig på sin plats och njuter. Nu är det inte bråttom till någonting. Jag trivs bättre här, på fällen, ser hon ut att tycka.
Java har nu fått till en egen lite morgonrutin, utefter mina trötta vanor. När min telefon börjar ringa, då vaknar Java också. Hon sätter sig upp och håller lite koll på mig. Hon verkar tänka: "Kanske öppnar han ett öga och då måste man ju vara beredd". Hon sitter där och avvaktar tills den riktiga tutan går igång. Klockradion låter varken vackert eller lågt.
Det är nu Java sätter igång sitt arbete. Hon hoppar upp med framtassarna på mig och slickar mig i örat för att sen stå och studera mina rörelser. Minsta lilla vink från mig att jag ska kliva upp, ja då ser hon till att jag verkligen vaknar. Jag frågar om hon är hungrig och vill ha mat - Java sticker som ett skott till köket.
Efter frukosten då infinner lugnet sig i lägenheten. Då lägger Java sig på sin plats och njuter. Nu är det inte bråttom till någonting. Jag trivs bättre här, på fällen, ser hon ut att tycka.
lördag 20 mars 2010
Tillbakablickar...
Ja då var det dags för första inlägget då på min och Javas blogg. Har varit en lugn dag idag utan något att nämna. Sitter istället och tittar på lite bilder från den första tiden med Java. Ganska mycket som hinner hända på nästan 2 år.
En sak jag slås av är att valpar kanske inte alltid är så söta. En dag när Java var ca 6 månader och jag lämnat henne hemma för en stund, ja då såg det ut så här:
Kommer ihåg att det var en period som det hände rätt mycket saker. Det var t.ex väldigt synd om julbocken som vi hade ställt upp så fint i ett hörn i vardagsrummet. Med hänsyn till känsliga läsare/tittare så visar jag ingen bild på "The Crime scene". R.I.P julbocken!!
En annan dag när jag kom hem så hade Java visst varit sugen på att åka skidor. Mina längdskidor hade visst förflyttat sig från hallen till vardagsrummet och ett försök till att få fast pjäxorna i bindningarna hade också förekommit som det såg ut. Pjäxorna låg så fint bredvid skidorna.
Det var inte lätt att hålla Java ifrån posten heller. Hade man lämnat henne själv vid tiden på dagen då brevbäraren kommer, ja då hade Java såklart öppnat posten....grundligt. Det slutade med att hon stängdes in i köket med kompostgaller för dörröppningen så att hon inte skulle nå posten. För att vara på säkra sidan så ställdes även en byrå dit. Avslutningsvis lades en väska med hantlar och vikter ovanpå byrån som en sista säkerhetsåtgärd. När man kom hem möttes man i dörren av en jätteglad Java och posten låg i smulor. Ja det var tider det. Tur att den tiden är förbi. Nu agerar hon bara brevbärare. Lämnar post, reklam och allt som ligger på golvet till mig. Men förstör ingenting.
En annan händelse jag tänker på, är när jag och Maria var iväg och skulle plocka hjortron i skogarna bortanför Gäle. Det var augusti så Java var ju inte mer än 3 månader gammal. Hon var väldigt nyfiken och skuttade omkring på myrarna. Fanns en liten tjärn där som var lite intressant. Java gick lite närmare och skulle luta sig framåt för att se vad som fanns i vattnet. Det slutade med att hon stod helt upp och ner i vattnet, på huvudet alltså. Baktassarna stod rakt upp och hon rörde sig inte ur fläcken. Maria kastade sig fram och drog upp Java i bakbenen. Utan den snabba manövern så hade det nog kunnat gå riktigt illa.
En sak jag slås av är att valpar kanske inte alltid är så söta. En dag när Java var ca 6 månader och jag lämnat henne hemma för en stund, ja då såg det ut så här:
Kommer ihåg att det var en period som det hände rätt mycket saker. Det var t.ex väldigt synd om julbocken som vi hade ställt upp så fint i ett hörn i vardagsrummet. Med hänsyn till känsliga läsare/tittare så visar jag ingen bild på "The Crime scene". R.I.P julbocken!!
En annan dag när jag kom hem så hade Java visst varit sugen på att åka skidor. Mina längdskidor hade visst förflyttat sig från hallen till vardagsrummet och ett försök till att få fast pjäxorna i bindningarna hade också förekommit som det såg ut. Pjäxorna låg så fint bredvid skidorna.
Det var inte lätt att hålla Java ifrån posten heller. Hade man lämnat henne själv vid tiden på dagen då brevbäraren kommer, ja då hade Java såklart öppnat posten....grundligt. Det slutade med att hon stängdes in i köket med kompostgaller för dörröppningen så att hon inte skulle nå posten. För att vara på säkra sidan så ställdes även en byrå dit. Avslutningsvis lades en väska med hantlar och vikter ovanpå byrån som en sista säkerhetsåtgärd. När man kom hem möttes man i dörren av en jätteglad Java och posten låg i smulor. Ja det var tider det. Tur att den tiden är förbi. Nu agerar hon bara brevbärare. Lämnar post, reklam och allt som ligger på golvet till mig. Men förstör ingenting.
En annan händelse jag tänker på, är när jag och Maria var iväg och skulle plocka hjortron i skogarna bortanför Gäle. Det var augusti så Java var ju inte mer än 3 månader gammal. Hon var väldigt nyfiken och skuttade omkring på myrarna. Fanns en liten tjärn där som var lite intressant. Java gick lite närmare och skulle luta sig framåt för att se vad som fanns i vattnet. Det slutade med att hon stod helt upp och ner i vattnet, på huvudet alltså. Baktassarna stod rakt upp och hon rörde sig inte ur fläcken. Maria kastade sig fram och drog upp Java i bakbenen. Utan den snabba manövern så hade det nog kunnat gå riktigt illa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)