Gevär är väl onödigt!!

Ja då var det söndag. Jag hade laddat sedan i fredags för att åka på jakt igen och få med mig fågel hem denna gång. Har ju inte riktigt gått min väg. Inte för att man haft många chanser eller sett mycket fågel. Men är ju lite frustrerande att alltid komma hem tomhänt.

Hade planerat att jag idag verkligen skulle komma iväg tidigt. En lugn lördag på alla sätt och vis för att kunna kliva upp riktigt tidigt. En bra plan tyckte jag.

Söndagen börjar med att jag vaknar kl 9:15 när telefonen ringer. FAAAAN! Tydligen tyckte jag inte att det var lika viktigt tidigt i morse att kliva upp när klockan ringde. Ansåg visst att man fick sova ut på en söndag. Ja ja...stressade upp och gjorde iordning fika m.m så att jag kom iväg snabbt. När jag kört i 10 minuter så kom jag på att  jag glömt kängorna hemma. Gaaah! Ja det slutade med att jag efter alla svängar på morgonen kom iväg ut ca kl 11.30 på jakt. Ha ha. Blev nog rekord i att komma ut sent istället. Och läser man om skogsfågeljakt så är det ju allra sämst mitt över dagen.

Idag var det nya jaktmarker igen. Fast samma område igen. Den här terrängen var blandat med kalhyggen och myrar med holmar på. Jag tog sikte på alla holmarna på myrarna. Efter att ha gått ett tag så börjar solen lysa och det är ännu en sådan fantastisk höstdag. Så härligt att vara ute. Java söker frenetiskt hela tiden och älskar verkligen detta. Vega går med mig, kopplad till mitt skärp.

Efter att vi har gått 2 timmar ungefär så ser jag att Java börjar söka mer ivrigt. Jag vet ju att det ofta är något i marken när hon börjar söka så. Vi är ute på en holme på en myr. Det är fullt med enbuskar. Java söker igenom buske för buske då hon tillslut hittar rätt. Jag hör ljudet av en fågel som flaxar. Jag tittar mot andra sidan av busken, ifrån mig, för att se om den flyger ut där. Blir lite sur att jag inte ens såg uppfloget. Den måste ha flugit riktigt lågt ut. Java hon gör som hon brukar. När hon träffat på fågel så brukar hon ju lukta runt (utreda) på platsen. Efter en liten stund så kommer Java ut ur enriset, med en orrhöna i munnen. Hon levererar den klockrent till min hand.

 Haha....vad är oddsen för det. Java har alltså lyckats ta fågeln innan den kom ut ur riset. Fågeln dog av chocken, vilket de lätt gör.

Ja det var väl så att Java insåg att husse inte skulle lyckas träffa fågeln så hon tog den själv. Så det verkar som att det är onödigt med gevär när man har en komplett fågelhund :)

Så det är väl Java-Andreas 1-0 nu då.

En rolig dag var det i alla fall. Och äntligen något hem i matväg.

Orrhönan vägde 840 g.