Poletten har trillat ner!!!??

Hade idag fått uppdraget att gå ut en sväng med Julia (mor och fars hund) mitt på dagen. Tänkte då att istället för att gå en vanlig promenadrunda så tog jag med mig Java och Julia ut till Andersön som är ett naturreservat en bit utanför Östersund. Väldigt mysigt att gå där ute då det knappt är några andra som rör sig där, i alla fall när det inte är superfint väder. Började promenaden på en grusväg och blev totalt överfallen av massor med flugor som vägrade ge upp. Har aldrig träffat så mycket flugor på samma tillfälle förut i hela mitt liv och står gärna över nästa gång jag blir erbjuden detta.

Hur som helst så lugnade det ner sig när vi så småningom hittade en stig som leder till en av stränderna på ön. Julia fick gå i koppel då jag inte kände att jag ville stå och förklara mig för mina föräldrar att hon blev kvar någonstans på Andersön. Julia har en tendens att dra till skogs ibland. Hon kan även vara världens lugnaste men jag ville inte chansa idag. Java fick gå lös.

Hundarna såg ut att verkligen trivas och Java kom och gjorde vissa utspel mot Jullan, som hon kallas, för att få med henne i leken. Efter ett tag så hände det. Java flög fram i blåbärssnåren som besatt!!! Fram och tillbaka sprang hon. Jag trodde först att hon var på väg att dra dit pepparn växer men när jag tittade efter så ser jag att hon gör ett klockrent ( ja i mina ögon sett :) ) spanielsök. Jag som har Julia i koppel känner att jag måste ta tillfället i akt. Jag är supernöjd då jag äntligen ser det jag så länge trott att Java har men inte visat: FART. Jag börjar att dirigera Java till vänster och höger om stigen jag går på och hon flyger fram i snåren. Har aldrig sett Java så här förut....

Efter någon minut så kallar jag in henne och sätter koppel på henne. Jag tänker att jag vill sluta när det är så superbra!!

Vi går därifrån och jag har ett stort leende på mina läppar. 

KANSKE har poletten äntligen trillat ner!!!