Ont det gör ont det gör ont.....

Ikväll tog jag och Java och begav oss utanför stadens gränser för att ta en långpromenad. Skönt med lite miljöombyte ibland. Vi hamnade i Ås och gick på alla möjliga vägar och skogsvägar. Java sprang lös och såg verkligen ut att njuta av att få utforska ny mark.

Vi hamnade efter en stund vid Rösta lantbruksskola (tror det är det den heter) och trakterna kring den. Efter att ha kommit ut från en skogsväg så gick vi på en ödslig asfaltsväg. Bredvid den så var en stor kohage, men kossorna lyste med sin frånvaro.

Helt plötsligt skriker Java till så att ljudet skär rakt igenom mig. Har aldrig hört henne låta så där förut. Java är inte den som gnäller i vanliga fall, men ja det där var ett riktigt obehagligt ljud. Det visar sig att hon i sin nyfikenhet har försökt krypa in under ett kostängsel, vilket gav Java en ordentlig kyss. Jag kan säga att hon var ganska spak ett bra tag efter det och ville krypa upp i famnen för att få tröst. Hon gick inte längre än en meter ifrån mig, med svansen mellan benen och vägrade kliva på sidan av vägen.

Som tur var så släppte hennes rädsla och hon blev åter sitt nyfikna pigga jag. Men hon lär nog inte glömma det där i första taget, i alla fall så gör inte jag det.