Var tvungen att filma lite när jag var ut med dogsen. Snöar lite ymnigt. Vissa uppträder som de aldrig sett snö förut.
Äh...måste lägga ut en till på Vega haha...
måndag 23 januari 2012
lördag 21 januari 2012
Krimen
Java har under 1-2 veckors tid mått lite dåligt, varit lite krimen. Hon har kissat mer än vanligt. Någon dag nästan hela tiden. Hade ett besök hemma en dag och då brukar jag låta hundarna ligga plats så att de inte kastar sig på den som besöker. Java pep lite när hon låg där, men jag tänkte att hon bara var ivrig att hälsa. Helt plötsligt kliver hon upp och har kissat ner fällen hon ligger på totalt :(
Hon har också gått ner ganska mycket i vikt samtidigt som hon har varit lite segare än vanligt kan jag uppleva.
Tog beslutet att i måndags besöka veterinär hos Eyra. Det första man skulle göra när man kom dit var att ta ett kissprov. Jaha, hur gör man det på beställning tänkte jag. Ja ta den här pottan och så går du ut med henne sa de. Ja vi gick ut och promenerade och promenerade, men Java var visst inte kissnödig. Så efter att ha gått runt där utanför i 30-40 minuter så blev jag inkallad. Vi fick göra det där provet på lunchen istället och komma in med ett kissprov senare. Java fick också ta ett blodprov när vi var där för att verkligen kunna säkerställa ifall det är något eller vad. Fick även rådet att ge Java ett extra mål mat innan hon lägger sig. Detta eftersom man förbränner mycket sämre på natten när man sover.
Veterinären ringde senare på dagen och sa att kissprovet inte visade något fel. Men att hon låg lite lågt på antal vita blodkroppar.
Idag lördag så känns det inte som att det är något problem med Java. Hon mår jättebra och har gått upp över 1 kg igen. Känns jätteskönt. Men vi åker tillbaka på måndag och tar ett blodprov till för att verkligen se så att något inte är fel.
Har nu fått tillbaka provsvaret och Java är hur frisk som helst. Skönt att höra :)
Hon har också gått ner ganska mycket i vikt samtidigt som hon har varit lite segare än vanligt kan jag uppleva.
Tog beslutet att i måndags besöka veterinär hos Eyra. Det första man skulle göra när man kom dit var att ta ett kissprov. Jaha, hur gör man det på beställning tänkte jag. Ja ta den här pottan och så går du ut med henne sa de. Ja vi gick ut och promenerade och promenerade, men Java var visst inte kissnödig. Så efter att ha gått runt där utanför i 30-40 minuter så blev jag inkallad. Vi fick göra det där provet på lunchen istället och komma in med ett kissprov senare. Java fick också ta ett blodprov när vi var där för att verkligen kunna säkerställa ifall det är något eller vad. Fick även rådet att ge Java ett extra mål mat innan hon lägger sig. Detta eftersom man förbränner mycket sämre på natten när man sover.
Veterinären ringde senare på dagen och sa att kissprovet inte visade något fel. Men att hon låg lite lågt på antal vita blodkroppar.
Idag lördag så känns det inte som att det är något problem med Java. Hon mår jättebra och har gått upp över 1 kg igen. Känns jätteskönt. Men vi åker tillbaka på måndag och tar ett blodprov till för att verkligen se så att något inte är fel.
Ok jag poserar väl då om du tjatar
Shit vad det låter från de andra hundarna (Java lyssnar)
Har nu fått tillbaka provsvaret och Java är hur frisk som helst. Skönt att höra :)
tisdag 10 januari 2012
Premiär i skidspåret med Vega
Ja nu först blev säsongens premiär i skidspåret. Räknar inte direkt dagen vi var på toppjakt :)
Åkte ut på Rödön för att åka med Pether. Med mig hade jag även Java och Vega. För Vega var det ju första gången så det var väldigt intressant att se hur det skulle gå. Nu har ju Vega blivit så duktig på slutet (förutom att strunta i att bita sönder saker) så jag struntade till och med i kopplet.
När vi väl kom ut så var det perfekt väder. - 5 grader och nypreparerade spår. Äntligen lite skidor. Vega sprang, efter att jag visat precis i början, hur bra som helst. Hon sprang precis bredvid mig eller snett bakom på höger sida utanför spåret. Hon blev lite rädd för Pether någon gång när han svischade förbi henne i nerförsbackarna vilket gjorde att hon sen tvärstannade i varje nerförslöpa sen ett tag för att släppa iväg oss. Men hon slutade med det så småningom. Java har ju varit med mycket så hon kan ju det här. Hon hade dock en tendens att springa i spåret bakom mig hela tiden. Detta får jag nog ta på mig lite själv då hon gjorde det för att undvika snö och is i sina vildvuxna tassar. Ska trimma dem till nästa gång så blir det nog bra.
Åkte ut på Rödön för att åka med Pether. Med mig hade jag även Java och Vega. För Vega var det ju första gången så det var väldigt intressant att se hur det skulle gå. Nu har ju Vega blivit så duktig på slutet (förutom att strunta i att bita sönder saker) så jag struntade till och med i kopplet.
När vi väl kom ut så var det perfekt väder. - 5 grader och nypreparerade spår. Äntligen lite skidor. Vega sprang, efter att jag visat precis i början, hur bra som helst. Hon sprang precis bredvid mig eller snett bakom på höger sida utanför spåret. Hon blev lite rädd för Pether någon gång när han svischade förbi henne i nerförsbackarna vilket gjorde att hon sen tvärstannade i varje nerförslöpa sen ett tag för att släppa iväg oss. Men hon slutade med det så småningom. Java har ju varit med mycket så hon kan ju det här. Hon hade dock en tendens att springa i spåret bakom mig hela tiden. Detta får jag nog ta på mig lite själv då hon gjorde det för att undvika snö och is i sina vildvuxna tassar. Ska trimma dem till nästa gång så blir det nog bra.
lördag 7 januari 2012
Orrjävlar
Ja idag var det äntligen dags för den efterlängtade första toppjakten för mig. - 8 på termometern när det begav sig mot Boberg. Java och Vega fick hitta på lite annat idag än att pulsa i 60 cm snö i skogen, men de hade nog minst lika kul ändå när de fick leka med Divan.
Eftersom det var toppfågeljakt och dogsen var hemma så var det ju meningslöst att ta med sig hagelbössan. Nu skulle det bli kul att få prova på lite annorlunda jakt än den i höstas. Tegsnässkidorna var med och Marcus Boije var så otroligt hjälpsam genom att fixa fram en snödräkt till mig som jag kunde låna. Man vill ju vara osynlig för fåglarna så man kan smyga sig på dem (jo tack....den funkade...läs nedan). Hade ju fått lite andra förslag från påhittiga vänner på Facebook att jag ju kunde åka näck om jag inte hittade någon snödräkt. Visserligen må jag vara en av de vitaste ni känner, men jag släppte den tanken rätt snabbt. Skulle för den delen nog varit rätt blå efter ett par minuter ute.
Hur som helst så hade jag och Thomas en skön känsla idag. Direkt när vi kom till Boberg så blev det viltkontakt. 2 älgar stod kvar ända tills vi var ca 10 meter ifrån på en liten skogsbilväg. Visst, det var inte älg vi skulle jaga, men vi såg att det fanns liv där.
När vi väl kom iväg så kände vi ganska snabbt att det inte var det lättaste att ta sig fram. Ingen hade varken spårat för oss eller vallat glid på skidorna :) Ja ja....vi pulsade oss fram och spanade överallt med stora ögon för att se om vi såg någon tjäder eller orre i trädtopparna. Inte ett liv. När vi gått i ca 30-45 minuter så händer det man inte trodde skulle hända (så typiskt att man lämnat hagelbössan hemma). 5 meter på sidan av oss så flyger det upp ca 5 orrar. Jag och Thomas tittar på varandra chockade med ett leende. Fåglarna flög sin väg och vi såg inte var de landade. När de var bortom synhåll sa jag: OJ..jäklar vad nära. I och med det så flög det upp ca 3-4 till från samma ställe..och sen ca 3-4 till. Vi bara stod och gapade. Nu hade det flugit upp över 10 orrar ca 5 meter ifrån oss. Måste varit snödräkten som gjorde att de inte sett oss ;)
Två av de sista orrarna satte sig i några trädtoppar ca 180 meter därifrån. Vi klunsade om vem som skulle få ta skottet och jag vann enkelt med 2-0. Avståndet kändes för långt så jag skulle smyga fram en bit för att få bättre sikte. Jag smög ca 30 meter, men hann inte längre förrän de lämnade trädtopparna. Less blev jag, men av en händelse så flög det upp 3 orrar till från det ställe där de andra orrarna flög upp ifrån. Av dessa så toppade 2 stycken vid ungefär samma ställe som de andra två. Yes tänkte jag, det här är ju för bra för att vara sant. Klantig som man är så tippade jag ner i snön när jag skulle fixa skjutställning. Jag blev därför sittande i snön som i en soffa och kom knappt upp med skidorna på mig. Fick ordna en egen variant av skjutställning där. Tror Thomas måste ha haft svårt att hålla sig för skratt. När jag tittade i kikaren så såg jag att varje andetag gjorde att siktet flyttade sig ca 1 meter ifrån orren. Kul, både Mr Skakhänt och Mr Tungandning i en person. Tänkte på filmen Sniper från 1993 och var snabbt tillbaka i positivt tänk. Kunde Tom Berenger skjuta på flera kilometers håll så borde väl jag pricka en orre på 150 meter utan stöd. Därför tog jag några djupa andetag, höll andan och.........missade. Såg på orrarna i siktet att de pekade finger åt mig när de flög därifrån (eller vingspets). Ja ja, jag får nog hem och se på Sniper lite mer. Var ju ett tag sedan den gjordes så kan ju behöva uppdatera mig.
I övrigt den dagen så såg vi inte några mer fåglar förutom en orrhöna när vi satt i bilen på väg hem. Den pekade också finger mot oss. Vi träffade även en älg som sprang över vägen. Den fick jag på bild så det i alla fall finns något bevis på att vi verkligen såg någon levande varelse.
Hela dagen var fantastisk. Hur skönt som helst att gå runt på skidor i ett tyst vinterlandskap, för att sedan ta en fika ute i vildmarken. Inte mycket som slår den känslan. Hoppas på fler tillfällen i vinter!
Eftersom det var toppfågeljakt och dogsen var hemma så var det ju meningslöst att ta med sig hagelbössan. Nu skulle det bli kul att få prova på lite annorlunda jakt än den i höstas. Tegsnässkidorna var med och Marcus Boije var så otroligt hjälpsam genom att fixa fram en snödräkt till mig som jag kunde låna. Man vill ju vara osynlig för fåglarna så man kan smyga sig på dem (jo tack....den funkade...läs nedan). Hade ju fått lite andra förslag från påhittiga vänner på Facebook att jag ju kunde åka näck om jag inte hittade någon snödräkt. Visserligen må jag vara en av de vitaste ni känner, men jag släppte den tanken rätt snabbt. Skulle för den delen nog varit rätt blå efter ett par minuter ute.
Hur som helst så hade jag och Thomas en skön känsla idag. Direkt när vi kom till Boberg så blev det viltkontakt. 2 älgar stod kvar ända tills vi var ca 10 meter ifrån på en liten skogsbilväg. Visst, det var inte älg vi skulle jaga, men vi såg att det fanns liv där.
När vi väl kom iväg så kände vi ganska snabbt att det inte var det lättaste att ta sig fram. Ingen hade varken spårat för oss eller vallat glid på skidorna :) Ja ja....vi pulsade oss fram och spanade överallt med stora ögon för att se om vi såg någon tjäder eller orre i trädtopparna. Inte ett liv. När vi gått i ca 30-45 minuter så händer det man inte trodde skulle hända (så typiskt att man lämnat hagelbössan hemma). 5 meter på sidan av oss så flyger det upp ca 5 orrar. Jag och Thomas tittar på varandra chockade med ett leende. Fåglarna flög sin väg och vi såg inte var de landade. När de var bortom synhåll sa jag: OJ..jäklar vad nära. I och med det så flög det upp ca 3-4 till från samma ställe..och sen ca 3-4 till. Vi bara stod och gapade. Nu hade det flugit upp över 10 orrar ca 5 meter ifrån oss. Måste varit snödräkten som gjorde att de inte sett oss ;)
Två av de sista orrarna satte sig i några trädtoppar ca 180 meter därifrån. Vi klunsade om vem som skulle få ta skottet och jag vann enkelt med 2-0. Avståndet kändes för långt så jag skulle smyga fram en bit för att få bättre sikte. Jag smög ca 30 meter, men hann inte längre förrän de lämnade trädtopparna. Less blev jag, men av en händelse så flög det upp 3 orrar till från det ställe där de andra orrarna flög upp ifrån. Av dessa så toppade 2 stycken vid ungefär samma ställe som de andra två. Yes tänkte jag, det här är ju för bra för att vara sant. Klantig som man är så tippade jag ner i snön när jag skulle fixa skjutställning. Jag blev därför sittande i snön som i en soffa och kom knappt upp med skidorna på mig. Fick ordna en egen variant av skjutställning där. Tror Thomas måste ha haft svårt att hålla sig för skratt. När jag tittade i kikaren så såg jag att varje andetag gjorde att siktet flyttade sig ca 1 meter ifrån orren. Kul, både Mr Skakhänt och Mr Tungandning i en person. Tänkte på filmen Sniper från 1993 och var snabbt tillbaka i positivt tänk. Kunde Tom Berenger skjuta på flera kilometers håll så borde väl jag pricka en orre på 150 meter utan stöd. Därför tog jag några djupa andetag, höll andan och.........missade. Såg på orrarna i siktet att de pekade finger åt mig när de flög därifrån (eller vingspets). Ja ja, jag får nog hem och se på Sniper lite mer. Var ju ett tag sedan den gjordes så kan ju behöva uppdatera mig.
I övrigt den dagen så såg vi inte några mer fåglar förutom en orrhöna när vi satt i bilen på väg hem. Den pekade också finger mot oss. Vi träffade även en älg som sprang över vägen. Den fick jag på bild så det i alla fall finns något bevis på att vi verkligen såg någon levande varelse.
Hela dagen var fantastisk. Hur skönt som helst att gå runt på skidor i ett tyst vinterlandskap, för att sedan ta en fika ute i vildmarken. Inte mycket som slår den känslan. Hoppas på fler tillfällen i vinter!
Thomas
Jag
Älg
Fin vy
fredag 6 januari 2012
Fest på Vegas vis - Toapapperskonfetti
Igår var sista dagen på jobbet innan trettonhelgen. Började kl. 7:15 och var ute med hundarna innan en snabbis. Vega ,som blev lite göralös hemma när jag var på jobbet, fick en ide att hon och Java skulle överraska mig med att ha konfettiregn till jag kommer hem. Lite sådär så att jag skulle få en riktig helgkänsla. Men hur ska man lösa det då??? Jo Vega hon märker att jag missat att stänga toalettdörren helt. Hon går in där och hittar till sin stora glädje en påse med ca 6 stycken toapappersrullar. Ja då var ju problemet löst och bara att göra planen till verklighet.
Vega hon drar ut toarulle efter toarulle och arbetar flitigt med energi och lust. Måste ju vara fint tills husse kommer hem. GUD vad glad han ska bli!!! Historien förtäljer inte om Java är med på ett hörn och hjälper till eller om det är hon som är hjärnan bakom och Vega som utför.
Måste ge dem ett MVG för ett mycket väl godkänt arbete.
Vega hon drar ut toarulle efter toarulle och arbetar flitigt med energi och lust. Måste ju vara fint tills husse kommer hem. GUD vad glad han ska bli!!! Historien förtäljer inte om Java är med på ett hörn och hjälper till eller om det är hon som är hjärnan bakom och Vega som utför.
Måste ge dem ett MVG för ett mycket väl godkänt arbete.
Vegas konfettiregn!!!
söndag 1 januari 2012
Äntligen kan jag "koppla av". Gott Nytt År!!!
Ja då var det sista dagen på året 2011. Hur kan man avsluta det på ett bättre sätt än att umgås med nära och kära. Jag umgicks med i alla fall delar av min familj och det var supertrevligt med en lugn kväll med massa mys och god mat.
Fick uppleva ett HALLELUJAH-MOMENT igår när jag var ute på långpromenad. Vega slutade att dra i kopplet . Ja nu vet jag ju inte om det är för alltid, men känslan säger mig att hon är där nu, att hon förstår att hon inte ska dra. Så som hon har kastat sig hit och dit. Varenda löv, pinne, kotte, ja you name it....som kom i vägen....ja då har Vega kastat sig för att ta det. Många tillfällen man varit nära att bryta ihop för att man inte ser något hopp. Vad än jag gjort så har hon dragit, eller dragit, hon har kastat sig så man ibland trott att armen lossnat från sina fästen. I somras hade jag sår i händerna efter kopplets nötande av hennes beteende. Och så en dag händer det bara (med hjälp av promenadsällskap bör tilläggas). Tur man kan ta hjälp av andra när man själv kört fast.
Lycklig!! Och vilken skön början på det nya året vi kommer få med många långa promenader!!
Java, Othello och Vega som i jul, när de kunde springa ute ensamma för glatta livet i Lermon, satte sig på farstubron och väntade på att få komma in istället.
Fick uppleva ett HALLELUJAH-MOMENT igår när jag var ute på långpromenad. Vega slutade att dra i kopplet . Ja nu vet jag ju inte om det är för alltid, men känslan säger mig att hon är där nu, att hon förstår att hon inte ska dra. Så som hon har kastat sig hit och dit. Varenda löv, pinne, kotte, ja you name it....som kom i vägen....ja då har Vega kastat sig för att ta det. Många tillfällen man varit nära att bryta ihop för att man inte ser något hopp. Vad än jag gjort så har hon dragit, eller dragit, hon har kastat sig så man ibland trott att armen lossnat från sina fästen. I somras hade jag sår i händerna efter kopplets nötande av hennes beteende. Och så en dag händer det bara (med hjälp av promenadsällskap bör tilläggas). Tur man kan ta hjälp av andra när man själv kört fast.
Lycklig!! Och vilken skön början på det nya året vi kommer få med många långa promenader!!
GOTT NYTT ÅR MINA VÄNNER :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)