Eftersom det var toppfågeljakt och dogsen var hemma så var det ju meningslöst att ta med sig hagelbössan. Nu skulle det bli kul att få prova på lite annorlunda jakt än den i höstas. Tegsnässkidorna var med och Marcus Boije var så otroligt hjälpsam genom att fixa fram en snödräkt till mig som jag kunde låna. Man vill ju vara osynlig för fåglarna så man kan smyga sig på dem (jo tack....den funkade...läs nedan). Hade ju fått lite andra förslag från påhittiga vänner på Facebook att jag ju kunde åka näck om jag inte hittade någon snödräkt. Visserligen må jag vara en av de vitaste ni känner, men jag släppte den tanken rätt snabbt. Skulle för den delen nog varit rätt blå efter ett par minuter ute.
Hur som helst så hade jag och Thomas en skön känsla idag. Direkt när vi kom till Boberg så blev det viltkontakt. 2 älgar stod kvar ända tills vi var ca 10 meter ifrån på en liten skogsbilväg. Visst, det var inte älg vi skulle jaga, men vi såg att det fanns liv där.
När vi väl kom iväg så kände vi ganska snabbt att det inte var det lättaste att ta sig fram. Ingen hade varken spårat för oss eller vallat glid på skidorna :) Ja ja....vi pulsade oss fram och spanade överallt med stora ögon för att se om vi såg någon tjäder eller orre i trädtopparna. Inte ett liv. När vi gått i ca 30-45 minuter så händer det man inte trodde skulle hända (så typiskt att man lämnat hagelbössan hemma). 5 meter på sidan av oss så flyger det upp ca 5 orrar. Jag och Thomas tittar på varandra chockade med ett leende. Fåglarna flög sin väg och vi såg inte var de landade. När de var bortom synhåll sa jag: OJ..jäklar vad nära. I och med det så flög det upp ca 3-4 till från samma ställe..och sen ca 3-4 till. Vi bara stod och gapade. Nu hade det flugit upp över 10 orrar ca 5 meter ifrån oss. Måste varit snödräkten som gjorde att de inte sett oss ;)
Två av de sista orrarna satte sig i några trädtoppar ca 180 meter därifrån. Vi klunsade om vem som skulle få ta skottet och jag vann enkelt med 2-0. Avståndet kändes för långt så jag skulle smyga fram en bit för att få bättre sikte. Jag smög ca 30 meter, men hann inte längre förrän de lämnade trädtopparna. Less blev jag, men av en händelse så flög det upp 3 orrar till från det ställe där de andra orrarna flög upp ifrån. Av dessa så toppade 2 stycken vid ungefär samma ställe som de andra två. Yes tänkte jag, det här är ju för bra för att vara sant. Klantig som man är så tippade jag ner i snön när jag skulle fixa skjutställning. Jag blev därför sittande i snön som i en soffa och kom knappt upp med skidorna på mig. Fick ordna en egen variant av skjutställning där. Tror Thomas måste ha haft svårt att hålla sig för skratt. När jag tittade i kikaren så såg jag att varje andetag gjorde att siktet flyttade sig ca 1 meter ifrån orren. Kul, både Mr Skakhänt och Mr Tungandning i en person. Tänkte på filmen Sniper från 1993 och var snabbt tillbaka i positivt tänk. Kunde Tom Berenger skjuta på flera kilometers håll så borde väl jag pricka en orre på 150 meter utan stöd. Därför tog jag några djupa andetag, höll andan och.........missade. Såg på orrarna i siktet att de pekade finger åt mig när de flög därifrån (eller vingspets). Ja ja, jag får nog hem och se på Sniper lite mer. Var ju ett tag sedan den gjordes så kan ju behöva uppdatera mig.
I övrigt den dagen så såg vi inte några mer fåglar förutom en orrhöna när vi satt i bilen på väg hem. Den pekade också finger mot oss. Vi träffade även en älg som sprang över vägen. Den fick jag på bild så det i alla fall finns något bevis på att vi verkligen såg någon levande varelse.
Hela dagen var fantastisk. Hur skönt som helst att gå runt på skidor i ett tyst vinterlandskap, för att sedan ta en fika ute i vildmarken. Inte mycket som slår den känslan. Hoppas på fler tillfällen i vinter!
Thomas
Jag
Älg
Fin vy
Du bjuder verkligen till goda skratt. Här sitter man själv bakom datorn och bara ser dig framför sig...och skrattar. Bättre lycka nästa gång! Marita
SvaraRadera